Norrländska Korrespondenten – 8 september 1868, sida 2

Se der! der är Jacques och hans qvarn! sade Louis. Jacques utropade Georges, hvilken fick en plötslig tanke. oDet är just min manbHvad är det då? sade Jacqueline. Ingenting. Jag sökte endast efter något som jag nu funnit. Men nu måste jag genast lemna er.p Man sökte förgäfves hålla honom qvar. Han tryckte allas händer, först och sist Jacquelines, och aflägsnade sig med stora steg, bedröfvad öfver att lemna dem, men glad öfver att han lemnade dem tillsamman. Inom tre qvarts timma anlände han till qvarnen, hvilken han icke återsett sedan den der dagen, då han kysste Jacqueline. Det intryck han erfor, var sällsamt; men nu var det icke tid att öfverlemna sig åt drömmerier. Han närmade sig och fann vid qvarntrappan den store Jacques, halfliggande på en bänk och sysselsatt med att intaga sin middag. God dag, monsieur Jacques, sade han. vÅh! är det ni, herr målare! Hur mår ni? Vill ni äta middag med mig 2o Aha! Monsieur Jacques, i dag är ni gästfri bo vJa visst, när man känner folk l5 Men jag kommer hit för att be