Norrländska Korrespondenten – 1 september 1868, sida 2

angående byggnadstomter i westra Stens hammaren. — Starsfullmäktige beslöto att till de aamle tomitgrade, hrr Ablaren, Wahlaren oc) Åström, jemte nu utsedte hrr Bänsow oc) Witström för omarbetning återremittera det af förjtnämnde komiterade utarbetade förslag till omorganisering af stadens magistrat och rårhusrätt. — Följande skulle hwila till nästa sammanträde: af hr Witström wäckte motioner om utrymmes beredande för åhörare wid stadsfullmäktiges sammanträde samt om rättighet för vrätjeltammaren att afngiftofritt upplåta feftivitetssalen i stadshuset jemte upplysning för almänna sammankomster; af br Badman gjord hemställan om befrielse från att wara stadsfullmäktig, samt af hr Helman likaledes gjord hemställan om ber frielse få wäl ifrån att wara stadsfullmäktig som ledamot af drätselkammaren. — Grundstötning. Enligt ett Å. D. MA. meddeladt enstildt bref från fartyget Finngrundet, af den 21 Augusti, har norffa bartskeppet Galia hemma i Moss, på reja från Sundswall till England med tvälaft, den 18 dennes tl. 715 min. f. m. grundstött på nordöstra Finngrundets grundaste klack. Styrmannen, som hade waften å det norska sleppet, hade långt förut fett syrfartyget, men troligen ej pejlat detsamma. Winden war S. t. W. med laber kultje. Däckslasten som bestod af bjeltar, lossades i sjön och bildades deraf flotte, hwilten troligtwis sedermera åter intogs. Efter midnatt dagen derefter tom tjocka, oc) då denna fram på förmiddagen lättade af, befanns skeppet hafwa under nätten kommit af grundet, ty det syntes icke mera till. — Swenska missionsmötet synes ej hafwa lupit så alldeles fridfullt och lugnt, fom Upfala-Poftens referat angifwer. En af deltagarne i mötet, pastor Waldenström, uppträdde neml. såsom motständare till statslyrkran. Härom strifwer en korrespondent till Göteborgs Handelstidning följande: Syan wille frigöra missionswäsendet från lyrkan helt och hället och önskade bort alla konsistorier, alla ordinationer af pres ster, och ifrade för en lekmannawerksamhet, fom med brinnande nit förde Kristi lära få bland wåra, fom öfriga hedningar: talade om wår statskyrta fom en rutten kropp, der händers påtäggning nd) böner i tid och otid utgjorde hufwudsaken, fåfom en 300-årig gammal ffröplig gumma, fom ide borde hålla fig för god att, då älderdomsträmporna ansatte henne, låta leda fig af fin 3-åriga dotter, fom wandrade med öppen och tlar blid framåt, aktande på tidens kraf. Hwem fundegarantera för att en preft, fom efter alla formaliteter blifwit wigd wid den lyrla, fom mi falla statstyrtan, wore just en iompetent person att sprida Kristi fanninz gar i trängtande hjertan? En utom fyr tan stående kunde wara mera genomträngd af ordet, ega mera förmåga att bewisa hwad han wisste. — Domprosten Toren upptog argumenterna och sökte i ett fortare genmäle på ett wänligt och wackert sätt bewisa orimligheten af talarens mes ning, allt naturligen baseradt på dogmatisk grund, men hans ord tycktes matta, och det war ide heller få lätt, för Hmilten stor talare som helst, att på rak arm bemöta en sådan massa af uttastade ans märkningar oc) beskyllningar, fom dem pa