Norrländska Korrespondenten – 1 september 1868, sida 2

tog af Georges det löftet, att han skulle låtsa sig icke veta något, ty hennes matmoder hade strängeligen förbjudit henne att säga något. Derefter omtalade hon allt. För tvenne dagar sedan, monsieur, gingo mademoiselle och jag framåt gatan. Vi sågo ingen menniska. Plötsligt kom den der Louspillac bort till oss, åtföljd af sin vän Beautrubin. Mademoiselle började springa liksom en liten rapphöna för hunden. Hon är icke rädd för honom, men hon afskyr honom. Han upphann henne likväl snart och sade till henne: Aha! ni byter om älskare, min sköna, men jag står fast vid min ed. Jag skall bevaka er och er dygd mot er egen vilja. Om jag ännu en gång, en enda gång ser er nya turturdufva flaxa omkring er bur, så kan ni begagna er af tillfället för att säga farväl till honom. Jag skall snart expediera den der morsgrisen från Paris Dermed aflägsnade han sig. Mademoiselle vände sig om och ropade högt och föraktfullt: Usling! Ack! i detta ögonblick var hon verkligen skön med sina präktiga blixtrande ögon och darrande läppar. Han är i sanning en usling b sade Georges, blek af harm. Vidare, Manon, vidare bo Det är allt. Mademoiselle kom hem sjuk och bedröfvad. IIon ville icke blottställa er för någon fara; derPr