Norrländska Korrespondenten – 1 september 1868, sida 2

i egenskap af älskare, artits eller medborgare? Det finnes nittinio sätt, hvarpå en civiliserad menniska kan lida. Emellertid led han, så mycket är säkert. IIan kände icke desto mindre att han blottställde sig för en ny fara uti dessa förtjusande samtal med Jacqueline; men det är just sådana faror man älskar, och icke för något i verlden skulle han velat afstå från denna ljufva och angenäma vana, hvilken för honom allt mer och mer blef en nödvändighet. Efter förloppet af en vecka fann han en dag bänken tom och Jacqueline borta. Vädret var något mulet och Georges förundrade sig icke synnerligt. Men då Jacqueline andra dagen, då vädret var utmärkt, icke heller infann sig på mötesplatsen, blef Georges orolig. Var hon sjuk? Bellevue föreföll honom plötsligt som en öken. Han sof illa, och om morgonen gick han ut med tuugt hjerta, utan att vilja smaka på m:r Sannas frukost. Hvilken lycka! på gatan mötte han Manon, Jacquelines piga, som kom från torget. Han frågade henne genast hvarför han icke sett Jacqueline. Manon var i början tyst och tillbakadragen. Mademoiselle mår väl, men monsieur kan icke mer få träffa henne; man skulle få för mycket att säga. Slutligen lät Manon beveka sig; hon