Norrländska Korrespondenten – 25 augusti 1868, sida 3

dådet, har emellertid äfwen blifwit till länets cellfängelse införpassad. Några weckor förut hade äfwen O. Hanssons åldriga hustru under misstäntta förhållanden aflidit. — Er ful sida of emigrationswäjendet. Ofta hör man omtalas, att perjos ner, fom utwandrat till Amerila, till: strifwa fina hemmawarande slägtingar och wånner oc) under allahanda wackra före I speglingar råda dem att följa efter. Man torde wäl få antaga, att desfa lockbeten i de flesta fall äro uppriktigt menade; men att detta emellertid ide alltid är förhållandet framgår af följande, skrifwet af en person, fom nyligen aterlommit från Amerika: När man har swårare i Amerika än här hemma att flå fig up, med många fom slitas om arbete, med okunnighet i språtet, är owan wid maten, af hwillen mången blir sjuk och aldrig kan wänja magen, hur tommer det fig då, att få många strifwa hem och föga fig hafwa det godt och bra, ja, såsom bewis härpå, till och med skicka hem respengar till slägtingar och betanta? Detta är den mörlaste fis dan af saten, men fom jag nu ärligt och utan trus will omtala. Förhållandet, huru sorgligt det än må wara, är helt entelt att många af dem, fom tommit ut, fpetulera på att locka till jig od förtjena på fina landsmän. En del tänler fom få: när de komma ut äro de hjelplöse, jag tar dem i maten och förtjenar derpa få mycket, att jag sjelf både tan bo och äta fritt. Någre har jag hört öfwerljudt swärja och förbanna sig på, att när de sjelfwe nu en gäng blifwit nar: rade ut, få skola de skrifwa hem och få andra ocksa ut att smala på, hur det fänns. Andra äro för högmodige att tala fans ning om sitt elände. Jag fände en fnicz tare C. i Chicago, fom skref efter fin fwå ger L. från Stocholm, sym war målare, i spetulation att han och swågern skulle bo i famma rum, och att det fålunda ffulle bli hälsten få villigt. Swågern tom och gjorde stora ögon wid åsynen af eländet, men då war det få dags. En annan mid namn S, skref också hem till en slägtinge, fom war snickare, och berättade, huru bra han hade det. Denne fom, fann fig narrad och stiljdes i wredesmod från S., men måjte pantjätta och fälja det ena efter det andra af fina saker. När jag mid hemfomften steg i tand rålade jag en utwandrare, fom berättade mig, att han war på wäg ut, dertill förmådd af fin broder, fom skulle hafwa få god förtjenst wid ett tegelbruk. Jag fade honom, att detta war jemnt upp det wärsta arbetet i Amerika, och jag tillade, att jag nyss före min afresa rålat just samme broder utan arbete. Han trodde mig icke, utan for åstad. SBå detta sätt narrar den ene den ans dre, i hopp att, när de bli flere i olyckan, ffall den lättare bäras och fördragas. En och annan, fom före kriget reste ut, har fått det bra, men af dem, fom efteråt rest ut, är det ide en af hundra, fom ej har det sämre än hwad han skulle hafwa det här hemma, med flit och ordentlighet. — Dödade of åska. I Tierp inträffar de den 12 des en sorglig olyckhändelse i det trenne personer blefwo ihjälslagne af åskan. Bonden, f. tolfmannen Erit Era: fon med hustru från Åhrsta samt bonden Erik Jonsson jemte dennes dräng från