Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1868, sida 3

män —e— (adj. Fries?) berättas föl jande: Öfwer wäder och wind hafwa mi ej skäl att föra någon obillig klagan, och detta så mycket mindre som wi kunna tillägga: allt godt ombord. Det hela är få wäl anertnatt, att trefnaden och, få långt utrymmet medgilwer, beqwämligbet öfwerallt gör fia gällande. För frops pens behof sörjer mår mamma, ehuru itlädd en löjtnants ffepnad, med samma omsorg fom den bästa husmoder, och andelig fris erbjudes i ritlig mängd af det ej obetydliga biblioteket, i hwilket enhwar tan efter fin smak wälja allwarlig, mer tenskaplig eler lättare själaföda. Lägg härtill ett gott och gladt kamratlif oms bord, muntra infall och luftiga biftorier, muskk på wår lilla orgel och bleckpipa, blandadt med allwarligare öftverläggnins gar och samtal om föregående färder samt planer för den närwarande, så torde man lätt kunna inse, att t. o. m. dagar, hwilka i dagboken blott beteckuas med orden intet annat än himmel och watten eller intet märbwärvigt, ej funna betraktas fom tråkiga n. b. om ej sjösjuka trots roktorns engelska patentes rade piller wisar fig i fullt utbildad ges stalt eller såsom mer eller mindre lydligt cacherade hippodromer. T. o. m. Apollo sjelf har ej underlåtit att låta lyran ljuda ombord, och detta på ett ganz ska muntert fått, wid gärdagens middag, då med anledning af polcirkelns pajer rande de gamla isbjörnarne tratteras des af de arktiska parvenyerna. Huru gladare, huru höatidligare skulle den dock ha klingat, om wi uppnått den cirkelns medelpunkt! J Aalesfund fingo wi ett wackert bewis på norsk gästfrihet, i det att stadens förs nämsta handlande, Grosserer Röneberg, inbjöd Sophies såwäl officerare fom naturforskare til en splendid aftonmåls tid, der mi hade ej blott nöjet att göra bekantskap med åtskilliga af stadens mera framstående män, utan oc att fammanz träffa med landsmän. Härftäres låg nemi. för tillfället swenska kanonslupen Ingegärd, hwilken under detta od) före gående år warit hitbeordrad för att tills handagå de ganska talrika swenska fiskare, som på de stora bankarne utanför kusten idka fiske, en föranstaltning, som i mer än ett afseende wisat fig synnerligen mälbetänkt och lemnat goda resultater. Att f. ö. några af naturforskarne för retogo exkursioner till närbelägna fjell och andra till stadens hotell för att på terra sirma kunna tillfredsställa magens fordringar, hwilka de under sjöfärden måst mer eller mindre nedtysta (dock in galunda till följe af brist på mat om bord), samt att de begge partierna wero wäl tillfredsställda med det gjorda utbytet, må blott i förbigående antydas. Så långt hade jaa mitt beskrifwande hunnit, vå orden: Bordet är ferveradt behagligt klingade i mina öron. För ene hwar, fom har aldrig få ringa erfarenhet af hwad det will säga sjön fupger, bör det ej förefalla förunderligt, att jag lemnade skrifbordet för att göra heder åt wår tods anrättningar, och för enhwar, som känner tonsten att flå blå dunster i öyonen på folf med tillhjelp af en cigarr, borde vet förefalla lita lis tet unterligt, att jag derefter begaf mig upp på däck för att hielpa mina famras ter att låta röken swäfwa upp mot him AA ——