Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1868, sida 3

ställelse blandades möjligen med den vackra Arsenes moderliga sorg, då hon sade farväl till sin älskade son. Här är ett nytt och beklagansvärdt tomrum i Louspillacs biografi. Hvad gjorde han i Paris? Det vet ingen. Tid efter annan skref han till sin moder, ehuru mindre för att gifva henne underrättelser om sig än för att begära penningar. Då man frågade den vackra Arsene om hennes son, voro hennes svar obestämda. I början påstod hon att han hade gått in vid militärskolan — eller i S:t Syr. Sedan berättade hon, att han gått in i armeen, men hon visste icke vid hvilket regemente han stod. Då Louspillac sedan kom hem till Bellevue tyckte han icke om att tala on sitt förflutna lif. Man var således hänvisad till gissningar, och hvad Georges angick, så var han icke intagen till Louspillacs fördel, Emellertid tänkte den vackra Arsene, hvilken vid sin sous afresa icke längre var i sin bästa ålder, från denna stund på att reformera sitt lif. Den vackra Arsene blef madame Arsene. Hon stängde sitt värdshus och blef läserska. Hennes omvändelse rörde djupt en gammal ungkarl vid namn Grondard, hvilken förtjenat en liten nätt förmögenhet som jernkramhandlare: Han var Beautrubins morbror. Han an