Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1868, sida 2

mer och wer betagen i hennes sätt att vara och glada lynne. II. Georges och Jacquelin betraktade hvarandra förstulet, tankfulla och — hvarför icke säga det? — något nyfikna. Hon var den förste som började samtalet: Ni ritar, monsieur? Har ni ritat af qvarnen?) Ja, jag höll på dermed en god timma. Kjan man få se ert arbete ?0 vNaturligtvis, mademoiselle. Se här. ÄÅh, der är den! utropade hon med barnslig tillfredsställelse. Hvilken likhet! Allt är der: de stora vingarne, taket, trappan, och äfven landskapet. Och der är Jacques, rökande sin pipa. Hvad han är löjlig! Ni begagnar således kulörta blyertspennor? IlIvad det ser nätt och trefligt ut! Är det möjligt, att ni hunnit göra allt detta på en timma 20 Se der tänkte Georges, oder ha vi landtlollans lilla tungspets igen! Den lilla röda tungan rörde sig verkligen mellan hennes rosenfärgade läppar. Georges, som ett ögonblick hade fruktat för att vara dupe för någon förklädd Pariserdam, kände sig lugnad och bad Jacqueline artigt behålla hans utkast.