Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1868, sida 2

blef äfwen Peter Swenssons hustru efterstickat, för att biträda mid höbergnins gen. Kommen till arbetsstället finner hon der ibland de arbetande äfwen en qwinna, med hwilken hon trodde sin man stå i brottsligt förhållande. Snart uppstod en häftig ordwexling mellan dessa båda qwinnor. Peter Swensson, som vå skulle försöka frilla tråtan, förebrädde fin hustru od) sade: under sådant före hållande fan du gerna wara härifrån. Hustrun, uppretad, aflägsnade fia genast i det hon yttrare: Du skall slippa mig. Omkring en half timme derefter skulle en af arbetarne hemta matten i ben nå ara hundra famnar derifrån belägna före biflytande ån, men under wägen gående förbi Peter Swenesons hus märkte han att rök utträngde på flera ställen. Sprins gande tillbaka, kallar han tillsammans folt, och då man ide kunde tomma in i huset, måste dörren, fom war försedd med twenne lås, uppbrytas. Jnkomne i huset sågo de eld wara anlagd i mas karnes s. k. klärkistor och i fängen, och elden hade redan förstört ide allenast alla tläderna, utan äfwen böriat antända tak och wäggar. Lyckligtwis blef elden dämpad. Emellertid saknades hustrun; hon war förswunnen och kunde ej finnas, oaktadt mycket sökande. Fredagen den 10, då några fiskare woro ute på ån, fingo de se en qwinna stående upprätt i wattnet. De togo genast upp henne, och då befanns det wara Peter Swenssons hustru, fom med hårdt före bundna ögon hade dränkt fig i ån, efter att förut hafwa welat tända eld på hus och allt. En blifwande polisundersökning kommer troligen att till någon del upps vaga orsaken till det hemska dådet. — En Stockholmstidning omtalar föls jande tragi-tomiffa händelse fom timade i Stockholm för någon tid sedan. Zust då en af ångsluparne, fom underhålla trafiken emellan FTött-torget och Nagmwalsbro, nämnde dag på efterm. skulle afgå från sistnämnde plats syntes en bond gubbe, belastad med med en nattsäck och en smörbytta, komma springande af alla krafter, skrikande: stanna å låt mej följa me i Jesu namn, annars gå di från mej me Revarholma! Den tjenstaktige ångslupsbefälhafwaren fommentdes rade genast bad, för att taga den bed janre ombord. Denne, fom war för ifrig att fomma på, hoppade ned på den stock fom ligger nerlagd för att hinz dra ängsluparne från att intränga på klappmadamernas gebit, derwid han, för att desto säkrare kunna embarkera, med ena banten tog fast i ryggen på en qwine na, som låg brerwid och tappade kläder. Gumman, fom ej war bererd på ett får vant grabbatap, störtade med fin ho huwurstupa i sjön och mår boende ffyns dade fig i största haft att följa exemplet. Lyckligtwis för begge war bjelpen nära till hands; maramen upptogs wåt (enligt eget pästående) fom en vifftrafa och den andre ide mycket torrare. Sevan gumman blifwit uppdragen på tlappe bryggan, aflägsnare hon fig med fina ämbar, bod innandess läsande en bön öfwer gamla karltampars sätt att på tocket wis komma på anständint folk bakifrån. Gubben hwilken blifwit upp dragen i ångslupen, satte helt lungt sin smörbytta och sin nattsäck, i hwilken han enwist hållit fast under sitt ofriwilliga bad, ifrån fig och yttrade i en ton midt