Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1868, sida 2

Nej, det är synd att beröfva er det sade hon. Ah! nu är det ni som krusarb, Alldeles icke, jag behåller det då, Jag skall låta sätta er ritning inom glas oech ram, hänga den i mitt rum och sålunda alltid ha min qvarn och min gudson för mina ögon.o Er gudson! . . . Ursäkta! hvar gång ni kallar denne unge, tjocke jätte för er gudson — eller han kallar er för sin gudmor — uppfylldes jag af tvifvel, märker ni inte det? Det är knappast troligt, att ni kan ha burit denne man till dopet. Det är icke desto mindre sant! Hur gammal tror ni mig då vara?) Utan smicker skulle jag säga sexton år, om jag ser på er, och aderton, om jag resonnerar.n Nåväl, jag är snart tjugotvå, monsieur. Jag är myndig, som ni hör. o saneta simplicitasd tänkte Georges förvånad. Hon är ingen Parisiska. — Då måste er dopattest icke vara riktig, återtog han. pJo, det är den! Jag har fyllt tjugoett år; Jacques, den äldste af mina gudsöner, är nitton år gammal, och hans båda bröder, Jacquot och Jacquinet, hvilka äro tvillingar, äro aderton år gamla. Så många med namnet Jacquesloy vJa, inte sannt? Ni måste veta, att dessa tre qvarnar här på kullen upp