Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1868, sida 2

fruktan, slutade få, att han efter hem komsten skar halsen af fig. — Fräljebönderna i Borrie by under Högestads gods hade nekat att betala fina i Mars förr fallna arrenden, uppgående till betydliga summor, mellan 200 och 900 rdr för hwardera. Hos landshöfdinge-embetet mar derföre begärd qwarstad på de tredskandes lösegendom, och resolutionen härom blef nyligen satt i werket genom wederbörande kronobetjening. Ehuru bönderna knotade, då de sågo fina tretur bortföras till herregården, aflopp dock allt utan måld. samheter. Krageholmsbönderna äro dock nu bragta till förnuft igen; den 26 Juli föllo de till föga, erbjödo sig att återgå till arbetet och lofwade att ide mera Defatta fig med Tullberg oc hans Mätta. Man hoppas oc, att de åter skola blifwa tagna till nåder, åtminftone de flefta ibland dem, och att saken härmed skall wara bragt till ett lyckligt slut på det hållet. Få nu fe, hwad resultaterna blifwa af den rådplägning och underhandling, fmwartill grefwe Arwid Posse, såsom administrator af grefwe Carl Pipers egendomar, den 22 Juli lär hafwa sammankallat bön: derna i Baldringetorp under Högeftadegodset. — Nytt lokomotiv. Det första af de trenne lokomotiver, hwilka för statens jernwägar beställts hos firman Rydqwist K Holm å Trollhättan, är nu färdigt samt kommer att bära namnet Troll bättan och är det 94:e lokomotivet, fom finnes mid statens jernwägar. — Konstkritiker. Göteborgspostens Stockholmskorresp. beskrifwer på följande sätt de omdömen han åhört wid ett bes sök af Konstakademiens utställning: En fru med en stor teaterkikare blef ond deröfwer, att några taflor hängde i en framåtlutad ställning; det wittnar om ett oförlåtligt flarf menade hon, och då dottren, förmodligen, att taflorna hängde så för perspektivets skull, få blef mams ma ändå wredare. En herre af stadgad älder, ideeStodholmare, troligen anhängare af den strängaste sparsamhet, kunde ej begripa hwarföre kungen skulle kasta ut pengar för en tafla som endast föres ställde en torpstuga i Skåne. Samme herre uttryckte sitt djupa misstag öfwer lutwandrare på resa till Göteborg, han tyckte att den olyckssaliga emigrationen borde på allt sätt motwerkas. En äldre iröken slog en knyck på naden framför Emelie Högqwist och fade: jag trodde ej bon återigen skulle föras in i focieteten. En annan äldre fröten blef blossande röd i ansigtet framför Winges tafla Kraka inför Ragnar, det war tror ligen Krakas lätta kostym, fom fårade hennes finkänslighet. En rådman från Trosa, tror jag protesterade högtigligt och högljudt mot de många fruarnes och mamsellernas sysslande med penseln i stället för med nålen, strumpstickorna och köksknifwen. En grosshandlare, som gör i gamla trädhus wid Träsket och uppbär hyrorna hwarje lördagsafton till beqwämlighet för hyresgästerna, fade wid ans blicken af en tafla af hr C. A. Fahlgren få försmädligt fom han förmådde: nej fe, den ber har kryddkrämaren wid MNybrohamnen gjort; att han inte wet —. — Swertjjukans följder. Från Ronneby skrifwes den 17 Juli: Tisvagen den 7 dennes, då torparen Peter Swensson, fom wanligt hade sitt arbete hos bonden Jöns Persson i Påtorp, Ronneby socken,