Mademoiselle Jacqueline Loysean, boende i Bellevue. Egarinna af denna qvarn och de båda andra, som ni ser dernere; tillade mjölnaren, hvilken härunder närmat sig. Nu tror jag, återtog den unga flickan, pHatt vi min herre, veta om hvarandra allt hvad som behöfs, för att ni utan krus kan taga emot min bjudning, sådan jag framställer den.Af allt mitt hjertab sade Georges. Godt! Vädret är vackert, vill ni frukostera i fria luften under denna berså? Det är trefligare. Men hvad har du att gifva oss, Jacques? Jag har med mig i min korg vindrufvor och persikor från min trädgård; men monsieur behöfver något mindre landtligt. Visst ickel sade Georges, Iuru! kan man väl önska sig något mer än vindrufvor, persikor, vackert väder och angenämt sällskap?Nåväl, Jacques, återtog Jacqueline, vmonsieur är, som du ser, lika anspråkslös som artig. Du har inte mycket att bjuda, men sätt åtminstone fort fram hvad du hary Det skall vara gjordt inom två minuter. Den store mjölnaren skyndade tillbaka till qvarnen. Jacqeline tog af sig hatt och schal och satte sig i bersån midtemot Georges, hyilken blef allt