Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1868, sida 3

gatten, medan han sjelf gick ned i barkens kajuta och rum för att undersöka dem. Göthenstjerna emottog, med ett eget leende den besegrade turken; men denne framräckte liksom med förtrytelse sina papper. Han förklarade derjemte, att han fordrade upprättelse för den skada, som blifvit honom tillfogad och den skymf som träffat hans regering. Göthenstjerna smålog. Han sade, att då den svenska briggen fullkomligt oskadd åter befann sig på redden för Famagusta, då ville han se till, hur det kunde gå med upprättelsen. Emellertid emottog han och genomsåg papperen. Emot dem fanns intet att anmärka. Mohren yrkade nu att genast utbekomma en summa i skadestånd och att derefter få begifva sig till närmaste hawn för att reparera. Göthenstjerna hade långsamt undersökt papperen i afvaktan på rapport från löjtnanten. Då omsider en underofficer anmälte, att ombord på barken hvarken fonnos några fångar eller något annat, som kunde berättiga att anse Algieraren för sjöröfvare, rynkade Göthenstjerna förtörnad sina ögonbryn. Hvar har du fångarne, eländiges, utbrast han. Jag känner inga fångar. Jag har inga sådanab försäkrade mohren. i Jag såg er likväl i sällskap med