Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1868, sida 3

kaptenen Fahneskjölds brigge, ytttrade Göthenstjerna. Jag träffade i sjön en briggs, svarade algieraren, men den hade blifvit tagen af en Maroccanare, som nu förde befälet på densamma. Om er regeriog har krig med Maro co, är det en sak, som icke rör mig och mina landsmän: jag yrkar derföre, att genast blifva försatt i frihet och erhålla mitt skadestånd, så framt ni icke vill heldre tillsända mig det genom ert lands konsuler.o Göthenstjernas ögon gnistrade, hans läppar skälfde, men han knöt tigande sin näfve tillsammans i det han vände sig bort för att lugna sig innan han svarade: Jag känuer er fäörväl, J afrikaner! Jag släpper dig icke, innan jag sjelf undersökt ditt fartyg. Ett hånlöje flög öfver algierarena drag. -Sök, herre sade han. Har du kastat fångarna i sjön?återtog Göthenstjerna. Du skall icke undgå mig, lita derpå. Hafvet haren lika djup graf för dig och ditt folk, som för de olyckliga, hvilka du mördat 292 Göthenstjerna blef i detsamma varse att mohrens drag öfverflögos af ett hemskt uttryck, Det var uttrycket af ett slags nästan dödlik förtviflan, som dock i ett ögonblick förvandlades till hat och raseri, (Forts.)