Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1868, sida 2

klyftorna, kom han att äfven kasta ögat ut åt redden. Han såg nu der en ståtlig fregatt manövrera under fulla segel. Den svenska flaggan svajade stolt från piken, medan några kononskott saluterade staden. Den dundrande saluten besvarades från en förfallen Turkisk skans. Vid åsynen af den svenska flaggan uppsprang en ny tanke i Firminos själ. Han sprang i sin båt och lät lägga till vid den svenska fregattea. Der begärde han att genast få tala vid befälhafvaren. Kapten Göthenstjerna, så hette denne, mottog honom artigt och förde honom genast ner uti sin kajuta. Kapten Göthenstjerna var en skön och karakteristisk sjömansgestalt, klädd i en uniform, om icke fullkomligt europeisk och ännu mindre svensk, likväl så mycket mera smakfull och dyrbar. Ett uttryck af öfvermod och lättsinnighet spelade på hans vackra läppar då han inbjöd sin gäst att taga plats på en af divanerna i sin kajuta. Senhor Firmino dAltavillas berättelse som framställdes med all den ifver och ångest, som rörde sig i hans hjerta gjorde ett djupt intryck på kaptenen och förjagade på en gång det glädtiga uttrycket från hans drag. Han hörde berättelsen med spändt deltagande och, sedan han inhämtat så många underrättelser han kunde erhålla af Firmino och de grekiskp fiskrarne, hvilka