Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1868, sida 2

till representationens slut. Alla fonft: stycken gingo med, om möjligt, större får terhet än manligt. Stämningen i jalon gen war den bästa, och fru ja-Mrats-Ioffe, fom werkligen åter uppträdde på sin telegraftråd, mottogs wid fin entr med en äffa af applåder. Rörande orsalen till fru M. N:s olycksfall har det wid under: sökning af foppartråden tydligen wisat fig att densamma warit nåstan affilad på det ställe, der den brast. — Finlands öde, en warning. Un: der denna rubrik har N. D. Å. fram hållit sasom hujwudorsaken till den grå: liga hungersnöd, fom nu herrskar i norra Finland, den förwända hushållning, som der länge warit rädande, i det almogen want sig att hemta tillgängar till sina wäsendtliga behof ur skogarne, statens och de enskildes, hwilla likasom i Morrs land sköflats på det oförnuftigaste sätt. Mänga församlingar hafwa der grundat sin wälmåga helt och hållet på skogarne, och hafwa aldrig tunnat pårätna, att deras jortbrul skulle, äfven under wan: liga eller goda är, gifwa vem deras nöd: torftiga behof. Nu hafwa dels dåliga konjunkturer för skogeåwertningen inträtt, dels äro Finlands tronoskogar ställda under noggrann uppsigt af en talrik ffog8betjening, och felattiga bestämmelser af skogsstyrelsen hafwa i wioesa trakter helt och hållet omintetajort sagwerksindustrien och beröfwat besoltningen ven arbetsföre tjenst, hwarpå rennas existens till största delen berodte, i stället för att genom kleta åtgärder de enskilde och det allmänna af skogen tunnat hafwa ökad inkomst. Detta allt, sammanlagtt med re fer förs färliga mifwertären, har framkallat ven förfärliga stälning, hwarunder det arma Finland nu suckar. Att förhållandena i Norrland dels äro, dels funna blifwa likartade i en snar framtid, ligger i en öppen dag; och det är derför hög tid för oss, att, tagande lärdom af Finlants öre, föta genom tloka åtgärrer förekomma att följcerna af de begångna felen af de enskilde och af de styrantde blifwa lika wåra, på denna fom på andra fivan Bots tenhafwet. Säåjom erempel på till hwilfen grad hela tratter der warit och äro beroende af skogarne anföres, att en Hel församlina i norra delen af Wasa län till staten hembjudit alla hemman och odlingar, om staten mill ombeförja innewånarnes förflyttning till någon ort, der de genom sitt arbete funna försörja fig. De flesta hemman i ifrågamwaranre focden hafwa, sedan skogsförödelsen nu blifvit i det närmaste fullbordad och kronan bewakar sin eganterätt till återstoden, under de senaste femton åren gått från hand till hand för ett pris af några hundra riksraler. Denna församling har dock fordom haft många förmögna hemmang: ( —2—2