Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1868, sida 4

Blekings-natten. Så tyst är allt bland Floras barn i dalen, och tyst är allt, i stjernklar månskensnatt. Men invid åens strand står Elfverbalen, och odödsljus sväfva öfver nedgräfd skatt. Då far en susning sakta genom lunden. Det dallrar fram en ton från dal till dal Och näktergalen väckt ur lätta blunden besvarar den med drillar utan tal. Och Zephyrs milda flägt i stjerneqvällen. Mildt svalkar atmosferens qväfda brand. Den svalkar Floras små, den kyler hällen, Den vaggar bäckens våg mot klippig strand.