— En bonde, fom ej fid sändas, fom ilgods. Från Jönköping berättas: Åtta dagar i lördags fom til Säfsjö jernwägsstation en bonde, fom hos stationens tjenstemån anhöll att få medfölja det på aftonen nedgående snälltäget till Alfwestad; men fom bang kassa ide medgaf en färd i 2.dra-klass-wagn på fnältåg, erbjöd han fia att gerna åka i fängwagn eller hundtupd. Detta kunde naturligt wis ide bewiljas, och bonden aflägsnade fig då, i vet han med ett illparigt leende förklarade, att han ändå flulle med. En stund derefter kommer en dräng, anfiälld hos en af platsens köpmän, dragans de med en kårra, hwarpå låg ett foder. faftage, med begäran att tetfamma skulle fom ilgods afsändas till Wexiö med första jnälltåg. På fastagets loc stod skrifwet följande adress: Till Förste Stationstarlen i Wexiö; att öppnas genast wid framtomsten. Wägningen mäste likwäl ste i godsmagasinet, och dit drogs nu fastaget öfwer stock och sten i flygande fart, men befanns wara för tungt att fom ilgods tunna afgå, bwarföre weder-. börante tjensteman befallde att fastaget stulle rullas bort i magasinets ena hörn och förblifwa der ftående till Måndagens ordinarie tåg afgick. Denna order war tnappt uttalad, förrän med ett brat faftas gets bottnar brista, det rullar omkrina, man hör owäsen och mumimel i def inre och slutligen kommer framkrypande wår förut omtalade boude, men nu, skamflat fönderskafd och nära rådbräkad, lomade ban fin wäg, likwål först efter att or dertligt hafwa betalt drängen, fom dragit ved honom till ftationen. — Från Stockholm strifwer en korrespondent til Snällposten bl. a.: Förmirs ringen wid kongl. teatern år stor och ingen wet hwarken ut eller in, fom man plår föga. Man talar om planer och åtgöranden från teaterdiveftionens sida, få hufwudlösa, att man wore färdig att rent af anse berättelserna om dem fom lögnaktiga uppgifter, i fall man ej wore wan att tro allt om den nuwarande teaterdirektionen och de favoriter, som tillåtas leda densamma. Att all denna oreda kommer hrr Ios sephson Ahlgrensen till stor nytta wid uppsättantet af deras nya fälffap är Hart. Så höllo de på att fiska till fig frkne Kberg, Ringwall, Björklund, Teng mark och Lindqwist — just jemnt kongl. teaterns kärntrupp af unga wackra flickor. Nu fann sjelfwa hofmarskalken af Erholm, att det skulle gå på tok: inte funte wäl fru Hwasser och fru Almlöf spela alla unga flickroller heller, faftän god wilja nog ej saknas — frkne Åberg och Ninge wall erhöllo de wilfor de fordrat för sitt qwarblifwande wid kongl. teatern, ganska blygsamma (resp. 2,000 oc) 800 rer, föge8 det) mot de löneförmåner hr Jofepbfon bjurit. Hwilkens fana de öfriga unga damerna komma att swära, wet jag ännu ide. — Det berättas nu med mik: bet, att ärwen hr och fru Pousette tagit engagement hos hrr Josephson Ahlgrenson. Lannersta boletten, fom uppträder å Manege-teaternv, bar ej gjort lyda. Ber tha Linda finner man wisserligen förs tjusande och om m:ll Kathi Lanner lärer sielfwa Selinder erkänt, att han ej i Stockholm fett maken till araciös folor dansös sedan Taglioni lyfte och förswann; men de öfriga af balettens damer äro ——I—