Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1868, sida 2

på qwällen den 22 sistl. Maj, för att i en å skogen belägen fäbodewall utbreda någon gödsel; men lomne ungefär 24 mil från Gewågs by fingo de höra ett rytande och bullrande i skogen, fom wore all deles förskräckligt, och fom bemälde dräng gossar ej förut hade någon kännedom om fängslade björnars läten och regeringsförmåga, trodde de att något af fornsagans bergtroll nedslagit sina bopålar i skogen, hwarföre de med alla krafter anträdde åter färden till byn. Sedan desse serreles andtrutne och förskrämda gossar ändtligen anländt till en torpare i Gewågs by och der berättat den owanliga händelsen, blefs wo de tröstade med den förmodan, att annan fara ej wore å färde, än att tror ligen någon björn fastnat i Salomon Swenssons, utlagda jern. Gossarne more emellertid få skrämda od) trötta af sin ans strängande marsch, att de begärde få hwila hos torparen och denne begaf fig till Sar lomon Swensson för att berätta händelfen: det war då redan midnatt och gubben hade gått till hwila, men wid erhållen underrättelse om hwad fom war å färde, eg gubben genast ur fängen och gaf bud till fin huswärd och dennes drängar jemte smeden Edin att genast begifwa sig till slogen och befria den fängslade gästen från fångenffapen. Sex man till antalet, alla försedda med skarpladdade lodbössor, begifwa fig på wäg till det ställe der de stackars gossarna blifwit få skrämda, och uppnådde wid dags gryningen det förmälda stället, då allt hördes tyst och stilla; men på rop af Sar lomon Swensson swarade den fängslade björnen med ett genljud, fom ingaf häps nad och bäfwan hos de mest passionerade jägarne. Lungt ropade emellertid S. Swensson till kamraterna: Ställ edra stjurdon i ordning. ty björnen kommer och will anfalla oss, men ffjuten ej förrän ni ären sätra att skottet träffar honom, an nars fan någon af oss blifwa olycklig; ty en retad björn är ej att leka med. Knappt hann Swensson uttala dessa od, förr än björnen nalfades i fullt raseri, alla ffotten lossades; men blott ett synes hafwa träfs fat med någon dödande påjöljd. Emellertid föll björnen omkull, och den mos digafte af föllffapet, Edin, skulle närma fig honom för att efterse om han mwertlis gen blifwit dödskjuten; men innan han hant närma fig honom, uppgafs ytterligare ett förfärligt klagoljud och brak uti skogen vå omtring 3000 fots afftånd. Gubben Swensson wände sig genast till manskapet och ropade: Skynden eder och ladden edra gewär, tydgonblidtligen hafwa wi ännu eu björn, fom will anfalla of. Med tnapp nöd hant sällskapet ladda fina gewär, då ytterligare en stor björn i upp: rättgående ställning, med sitt fängsel på ena framfoten, i wildt raseri och under ett förfärligt rytande syuntes wilja utan skonsmål angripa jagtmanskapet, då likwäl till hans mötande nära nog på en gång sex skott mot honom aflossades: doc intetdera dödande, men dock få mycket wertkar de, att björnen hejdades några ögonblick i fin framfart, hwilket uppehåll hade den följd, att Swensson oc) Edin fände honom ytterligare hwar sitt wäl rittade frott; och twå björnar en serdeles stor hanne och en hona hade stupat på stället, på endast ett afstånd af omlring 200 fot från hmwarans tra, och på en tid af ungefär 20 minuter. De fällda björnarne fördes derefter frams till Gewågs by, der de under ett helt dygn