Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1868, sida 3

känna den blott derigenom, att Hon sökte bewara obefläckadt det inre, fom ljuset bewärdigat med en blick, och följde med aldrig bortwändt öga den herrliges tåg genom den höga rymden glad och ödmjuk hyllning. Stundom hwiskar hon längtansfullt åt en förbiilande windflätt, i hopp att den will medttaga och fram föra hennes fud: 7D, om folen dock lunde weta huru tacksam den lilla blomman äv!