Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1868, sida 2

Mark väljer. Men, min söta flicka, blif icke så röd och se icke så förvirrad ut. Det var hvarken min mening att säga alltför mycket eller att alltför djupt utforska dina känslor. vMrs Hatteraick —b började jag förtviflad och bekännelsen låg på mina läppar, men i samma ögonblick flög dörren upp, och Nell och Sylvia inträdde, åtföljde af Polly och hennes favorithund. Hunden, som rusade in bland de många på goltvet utbredda sakerna, jagades ut i korridoren med skratt ooh rop, och major Mark kom upp för att fråga, hvad allt detta väsen skulle betyda. Sedan hunden blifvit utkörd, undersöktes de många sakerna, och man började öfverlägga om hvad som kunde begagnas eller icke. Sylvia band en gul duk omkring mitt hufvud och kastade en högröd kappa öfver mina axlar. Mark tog på sig en blå sammetsturban, under det Polly undersökte ett klädskåp, som ännu icke blifvit öppnadt och framsläpade triumferande en hvit atlasklädning af gammalmodig fason, samt utropade jublande: Mormors brudklädning! Mormors brudklädninglPolly! Polly sade mrs Uatteraick i en mildt förebrående ton. År det verkligen er brudklädning, mrs Hatteraick?D swde Sylvia, i det hon uppfångade den lilla flickan i sina ar