Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1868, sida 2

han, att han i filialbanken i Mariestad hade twenne lån å tillsammars 1,700 rdr och i Skaraborgs läns enskilda banks afdelningskontor i Sköfde en belånad wexel å 1,500 rdr, för hwilka samtliga lån sälerhetshandlingarna warit falska. Denna rörelse med falska papper hade han be drifwit i ett par års tiv. Han hade doc derwid haft twenne medhjelpare, fom med honom delat winsten. Sjelf Hade han först, till följd af penningbehof, fallit på denna id och kamraterna ingingo feder mera lätteligen derpå. Falck förklarade, att hwarten han eller hans bolagsmän haft för afsigt att rymma till Amerika efter wäl inhöstad skörd af förfalffnin garna. Det hade warit deras assigt, att till höften upphöra med affären, om hwars möjligen mentiga följder de aldrig fame talat. Den tilltalade är född 1835. Hans blick är ej skygg, såsom en mwanlig för brytares, men hans utseende är ej rätt rekommenderande. Sin belännelse aflade han, som det tycktes, öppet. Han är gift och har ett 2 års gammalt barn. Hus strun, mot hwilken han, enligt de upp: lysningar kommissarien Neiglick i hans hemort inhemtat, wisat sig hård, har detta oaltadt följt efter hit ned till staden. Att mannen är elak, finner man deraf, att han, enligt nämnda upplysningar, wäckt process mot fin egen fader, fom hos Ho: nom hade ett undantag med ett rum i boningshuset. Fadren står till följd ar denna rättegång på punlten att falla fattigwärden till last. F. hade för öfrigt på sednare tider försökt att narra fig till något arrende i tratten. Falck införpas: sades till cellfängelset. — Oförmodadt hinder för resa Amerika. J fredags e. m., straxt före det ångfartyget Hero skulle från Göteborg till Hull öfwerföra en laddning emigranter, infann fig polismästare Löfmart jemte polistjenftemän ombord på fartyget och förbjöd detsammas afgång, förrän pasta gerarne blifwit rälnade. Denna åtgärd företogs på order från tlandshöfdinge embetet, enär man Daft giltiga fral att förmoda det antalet af inskeppade emigrans ter, fom förut samma dag afgått med ängfartyget Cato, wida öfwerstigit det antol fartyget enligt lag finge medföra, med anledning hwaraf man förmodade att samma lagstridighet skulle komma att begås på Hero. Så war ocksså gansta rittigt förhållandet. Befigtningscertifikatet för detta fartya, fom år besigtigadt i England, innehåller att detsamma endast får medföra 321 personer, och ombord fanns ett wida förre antal. För att under sådana förhållanden afresan skulle tunna förhindras, lät polismästaren mes derbörande tulltjenstemän försegla ratten med tullkammarens sigill, hwarjemte ftadz gades att morgonen derpå en ordentlig rätning och ntgallring skulle ega rum, få att fartyget wid sin afgång icke tomme att medföra ett högre antal passagerare än det lagliga. Så mäbetänlt denna Åtgärd war och hur tacksam man i mensklighetens intresse måste wara ordningens upprätthållare för detta traftiga steg, tan man dock lätt föreställa fig, hwilten oerhörd willerwalla fom härigenom uppstod. Den fom war i tillfälle att den 17 på aftonen betrakta det kaos, fom ångfartygets inre erbjöd af gråtande, skrattande, swärjande och Hoj: tande grupper, af koffertar, listor, fång kläder och husgerådssaker kastade huller