Norrländska Korrespondenten – 28 april 1868, sida 3

kan tåla honom? sade jag. Du har icke rättighet att säga det, och jag tillåter det icke heller.4 yNu tillstår du det sjelfy sade hon; odu försvarar dig, men du bryr dig icke om att jag sade, att Luke älskar en annau högre än dig. Men i afton gjorde jag dig svartsjuk genom att sjunga för major Hatteraick; ty Mattie, du älskar Mark, och Mark älskar dig. Jag har upptäckt det och jag gjorde dig svartsjuk för ditt eget bästa. Han har en ädel karaktär; han är värd en qvinnas tillgifvenhet. Han —7 Tig, Sylvial utbrast jag. Jag vill icke höra ett enda ord mera,,q och jag stoppade fingrarne i mina öron. Men hon fattade om min handled med sina starka hvita fingrar och tvang mig att taga ned händerna, hvilka hon derpå höll fast omslustna i sina. Du måste gifva Luke hans frihet tillbakas, sade hon häftigt i en på en gång bedjande och befallande ton, under det hon betraktade mig med ögon, fulla af lidelse. Det är omöjligt! sade jag. Förlofningen kan icke upphäfvas; dessutom är major Hatteraick fullkomligt likgiltig för mig och jag för honom. Jag vet icke hvad du inbillar dig för saker; men låt oss nu icke längre tala derom, utan skynda dig att komma i sängo