Norrländska Korrespondenten – 17 april 1868, sida 3

(Jnsändt.) Som ett litet pikant bidrag till ftogssköflingarnes historja och till mwisfa fom munalnämnders i Angermanland fött att fördela den ankomna undsättningshjelpen, ffola wi denna gång till en början in-föra ett utdrag af ett hit till orten nys ligen ankommet bref från en i Anger manlands födra ådal för närwarande fig uppehållande trämaruspatron. Efter några slämtsam ma jemsörelser emellan Ånger manelfwens ådal och Rhen-trakterna, forts far den muntre brefskrifwaren sålunda: Det är wisserligen sannt att Ångers manelfwen ide tan förete några fornåls driga, förfallna romerska borgar eller skogbewexta ruiner; men få har också ide Rhen ett enda flogsfönderjågnings-inftenment att uppwisa, lilnande de många jättewert som ymnigt pryda (22) ÅAngerz manelfwens stränder och hwilla i en frame tid måhända komma att utgöra förftummas de men stolta wittnen om skogarnes ruin. Mig undrar ftorligen huru den gene rationen fer ut fom blir förbehållet att je ungskog uppfpira på de borgar, fom i närwarande tid levererat få lysande täflingsbataljer för skogarnes utrotande? Tänk hwillen ljuflig tid fom maste intråda, då provinsen blifwit befriad från allt det elände som nu föranledes genom öfwerflödet på furu och gran, för tills fället både ut och invändiat utgörande de närwarande stackars innedyagarnes pauvra ad interims-näringamedel! Jag tycker mig höra hwilka wälsignelsestaplar en efterwerld skall hopa på deras graf war, fom, om än i aldrig få ringa mån, bidragit till Baggböleriets fullkomliga realisation. Föreställom oss den himmelska lydfas lighet, fom ffulle tomma att qwäfwa wåra efterkommande, om wi (d. w. s. ffogå: djeflarne, jom man få insediöst benämner of) tunde lyckas uppnå wårt wärfs fuperlativa fulltomlighet till den grad, att wåra skogrita bergsträckor en gång tomme att fe ut fom ratade fines-ffallar! Huru stulle det då funna ifrågakomma att prat tistt tillämpa en få abfurd idd, fom att wilja proppa i folk, låt också wara att de äro försedda med s. k. bondmagar, magmaccadamiserande föda afgranlaf, hwaraf redan hela hushåll blifwit förpassade till eu bättre werld .... VWäår Herre ffulle dessutom, genom barr ifogarues raditala utrotande, blifwa oförhindrad att pryda höjderna af Mngermans elfwens dalgång med winrankor, Pomeranser, apelsiner, dadlar, oliver och citroner, samt i släptåg låta forn och rofwor lemna plats för böljande maisoc) hmwetesfält. Ack! dertill erfordras ju blott en liten ruckning på solsystemet, få wore den saken fir och färdig. Men apropos lafbröd, få råder här i fjälltrakterna en allmän owilja och mifbelatenhet mot dem, fom ifrat och ännu enwisas för denna födas införning, hwarof, enligt foltets förmening, all afföring upphör od en gifwen bortföring följer. Wisserligen hade undsättningsspanmålen och de rita ftänter, fom från alla kanter få frifoftigt lemnats åt Norrlands nöd lidande, här kommit wäl till pass för det så tallade lösa foltet och backstugusittare, om blott de ädle gifwarne föreskrifwit ett ändamålsenligt utdelningssätt of allt sammans; men dermed har bellagligen tagit en abderitisk wändning, enär ut: delningen af nadegåfworna ftett efter skatt,