Norrländska Korrespondenten – 17 april 1868, sida 3

ka, gif mig den genast, och för mig hem!? Han steg ögonblickligt upp samt såg förnärmad och öfverraskad ut; han räckte mig kryckan utan att säga ett ord, gaf mig sin arm, och derpå töljdes vi åt upp till huset. Då vi stodo utanför dörren, sade jag: Jag har blifvit mycket kinkig och egensinnig under min sjukdom; jag ber er derföre förlåta mig min häftighet. Jag skulle kunna förlåta er mycket mera, svarade han; då vi kommo in, funno vi min far ensam i matsalen. Min far hyste mycken vördnad och aktning för Mrs Ilatteraick, och var derföre äfven mycket vänlig mot hans son. Han förde major Hatteraick in i dagliga rummet, hvilket han eljest sjelf sällan beträdde. Miss Pollard och Sylvia sutto derinne, och theköket stod på bordet. Sylvia skar kakan till theet, och Miss Pollard arbetade så ifrigt på sitt broderi, att jag var öfvertygad om att den lilla damen haft en känsla som om hon tagit förbytta skor på fötterna. Kort derefter inträdde Luke, men han satt mörk och tyst vid thebordet, och så snart vi hade druckit the, försvann han genast. Min far talade om krig af artighet mot major Hatteraick, och majoren talade om qvarnarne af artighet mot min far, hvilken synbarligen tyckte mycket om sin nye vän, (Forts.)