underkastade. Den öfriga tjenftemannas personalen funde nskränkas till 2:ne fas sörer och 1 a 2 uaktmästare. Omtofts naterna torde bli billigare än enskilda bankerna nu få widkännas för fin inmerling, och både allmänheten och bantdelegarne lunde ha en betydlig ökad trygg: het, om de wisste att all förlust wore omöjlig, enär de då ej wore lierade med hwarandra, så att den enas fall kunde förorsata alla de öfrigas. Wisserligen erhölles kanske en något länre ränta i riksbanken, men efter de uppfunna mes toderna för räntegodtgörelserna hos inwexlingsombuken torde förlusten inskränka sig till en bagatell. Almänheten hade vå wisshet om att de ritsmyntkassor, fom enskilda banterna uppgifwa fia ega i egna tasjor, ocksä wertligen finnas, hwilfet ffulle betydligt öka sedlarnes kredit. — I Nerikes Allehanda för den 8 des läses: Ett ofall inom affärswerlden, större och, om möjligt, bedröfligare än det Widestrandska, ha wi den forgliga plikten att i dag berätta. Kapten A. Wijkander, disponent af Ölsboda bolags dyrbara egendomar, belägna inwid Der gerfors station å nordwestra stambanan, är häktad såsom förfalskare i oerhörd skala. Justitietansleren von Koch, erpeditionsselreteraren L. I. Loven och professor GS. Loven hide på något sätt erfarit, att deras namn funnos å wexlar, af Wijkander accepterade och försålda till Orebro enskilda bank. Herrar Koch, Vovån och Loven afgåfwo då 3 April till bankdirektionen en skriftlig förklaring, att de icke tecknat sina namn på dessa wexlar, hwilka alltså måste wara falska. Bankdirektionen gjorde genast efter mottagandet lördagen 4 April hos kon. befallningshafwande angifwelse om före falsktningen och erhöll bäktninasorder, hwilken unter natten till jönvagen fiidades till wederbörande längman, fom res ste till Ölsbora, fann Wijkanter hemma och under natten till 6 April förde hor nom till Örebro, dit de ankomma på måndagsmorgonen wid 5 titen. Här hölls på måndags middag fanfliförhör å cellfängelset, hwarwid Wijtander förklarde sig icke weta annat, än att han belånat dessa wexlar, fom han med gaf fia sjelf hafwa accepterat, och hwilka ban jörmodade wara riktiga. Bants direktör Nahlön widhöll dock angifwelsen, och Wijlander äterfördes i bäkte. Att Wijtander, ehuru brottslig, till en början netade, bar sin sörklarinasgrund reruti, att han dels trodde fia funna genast klarera dessa wexlar med tillgängliga medel, dels kanske ansäg fia ba skäl antaga, att de herrar, som först angifwit honom och hwilta äro hang bolagsmän, skulle återtaga fin anpifwelse. Hastigt anlände hit från olika håll ålstillige personer, fom äro intresserade i denna affär. Man mårtte öland dem justitictansler v. Koch och expeditiongsekreteraren Lovön m. fl. delegare i VIE: boda bolag, ombud för ett par banler, fom innehade misstänkta Ölgbovaförbins delser, och någre enskilde affärswänner till bolagets disponent. — Dessa höllo unter loppet af gårdagens eftermiddag öfwerläggningar, som kunna anses fortgå. Di tet wifare fig, att bolagsmännen gåfwo fin risponent förlorad och forts foro att förneta namnteckningarnes vits tighet, fanns icke mer någon möjlighet