Norrländska Korrespondenten – 14 april 1868, sida 2

lardp och käraste Jenny såsom han skrifver i de sista? Jag tyckte egentligen att det var temligen -djerft af honomp, sade den lilla damen, i det hon tog på sig en stolt mine och sökte beherrska sin rodnad, då man betänker, att jag aldrig har besvarat hans biljetter eller gifvit honom den ringaste uppmuntran, utom att jag någon gång har sprungit efter mitt hatt, då jag sett honom komma in genom gatudörren, för att derigenom inbilla honom att jag ämnade gå ut; ty det är mycket lättare för mig att tala till honom, då vi tillsamman gå utför gatan än då jag sitter midtemot honom i mitt dagliga rum, då jag alltid känner mig så generads-. Jag läste biljetterna, som hon räckte mig. Den första var skrifven i en höflig vänskaplig stil, hvaremot den sista, som började med Käraste Jennys i det närmaste var ett kärleksbref. Den innehöll en mängd vackra ord, hvilka tydligen voro beräknade att smickra den lilla godmodiga mamsellens fåfänga och röra hennes hjerta, i synnerhet så vida hennes hjerta var böjdt för vänlighet mot brefskrifvaren. Se, här är den biljetten, sade miss Pollard rodnande, som kostade mig en sömnlös natt, och som gjorde att jag beslöt komma hit och bedja dig om ett godt rådSedan jag läst biljetterna, sade jag