Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1868, sida 2

hade uppehållit sig i skogen och lifnärt sig af hö från några höhässjor samt i stället för watten nyttjat snö. Till nattlogi hade de begagnat en tom foderlada. Når gon egentlig nöd fynes de ide hafwa Ii: dit, oaktadt den stränga kölden, try de woro alla wälbehållna och ganska feta. Det märkwårdigaste war litwål, att ett spådt tam fått se ljuset, fom lifligt hoppade i snön, litsom ett annat wildt skogsdjur, men måste, i anseende till den långa trans porten af nära , mil till deras fordna hem, dödas. (Ö. P.) — Folkbankerna och de äldre banterna. Under denna rubrik läses i INeritkes Allehauda följande: Såfom betant, finnes här på platsen af gammalt er pars banf, hwilten efterhand tillwunnit fig en betydlig insättningssumma (bortåt 1 mil: lion), en ftart reservfond (omkring 10 proc.) och blifwit i tillfälle att betala insättare owanligt hög sparbanlsränta (5, proc., förutom andra fördelar) samt att äfwen genom amorteringslan i wiss mån befordra sparsamhet å läntagaresidan. Så har man också här Öredro enskilda bank, fom under 30 år utwecklat en gag: nande och betydlig wertfamhet, förtjenitfull i mer än ett afseende. När nu en follbank ftår i begrepp att här öppna fin werksamhet för att fylla ett fännbart behof och utgöra en mellans länt mellan enskild bant och fparbant, få hafwa en del personer fallit på den tanfen, att en rivalitet mellan den nya bantinrättningen och de förut befintliga ftulle tomma att följa. För mår del hafwa wi aldrig hyst en sädan åsigt. Sannt är wål, att de olita banternas wertsamhetsomraden ej funna noggrant utstatas, och att gränslinierna, om te uppdroges, komme att för fmwarz dera af banterna falla ett stycke in på den ene eller andre tamratens egentliga område; men hwad först enstilda banlen beträffar, gör detta få litet, då foltbanlens omfång är ringa, och enskilda ban fen helst torde undwita affärer med lån tagare på fmåbelopp, follbantens egentliga lunder. Ockjå finner man, att fler talet af enskilba bantens tjensteman, äfwensom en och annan af dess direltörer ingått såsom delegare i folkbanten. Från ret hället synes alltsa möta endast wäl wilja, rivalitetens motsats. Från sparbanfens sida bör ännu mins tre någon obenägenhet mot follbanten låta tänfa fig. Sparbanlen arbetar ju full komligt oegennyttigt för ett godt ända: mål. Den måste alltså med nöje fe, om målet fullständigare tan minnas genom medwerkan af andra, i wiss mån likartade, i något afseende kanske mera inbjudande inrättningar, såsom t. er. dessa moderna folkbanler. Det är of en fynnerlig tillfredsfrällelse att få meddela, att Örebro sparbant i handling wisat denna högre och wackrare uppfattning af fin ställning till Orebro follbank. Jnseende, att jämfta föret är i portlidret, att sjelfwa organifationskostnaderna för en sadan bant, fom börjar fin rörelse med mycket små fonder, lunde medtaga första årets winst, eller kanske mera, och sålunda qwäfwa företaget i ber gynnelsen, har fpardanten, såsom det eg nar en äldre broder, gifwit ett handtag åt Örebro folfbant genom att för denfams mas organisationskostnader anwisa ett räntefritt lån af 500 rdr på högst 10 års tid. Beloppet er ej stort; men den wälwilja,