Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1868, sida 2

kunde fördraga hans välvilja än hans oändliga motsägelser och invändningar. Ingenting behagade eller misshagade mig mer; det eldiga i min natur var förqväfdt, och min enthusiasm var slocknad, liksom gnistorna slockna i askan. Såvida jag fått behälla min helsa, tror jag att jag hållit stånd; men jag blef sjuk och gaf efter. Jag tyckte att jag kunde göra allt hvad man önskade af mig; jag lefde endast till hälften, jag dref för vinden, liksom ett fartyg, som har förlorat sitt roder. Jag gaf alltså likgiltigt mitt samtycke till en förening med Luke Elphinstone men jag påstod bestämt att jag ville ha ett ar — Åtminstone ett helt år, för att vänja mig vid tanken på att blifva hans hustru. Jag tänkte icke mycket på allt hvad som skulle hända under detta år. Och sålunda gick det till att jag blef förlofvad med Luke Elphinstone. Ringen förblef sittande på fingret; första dagen jag bar den af fri vilja, var jag nedslagen och bedröfvad, och om aftonen gick jag uttröttad upp på mitt rum. Hvad jag nu ämnar berätta har jag aldrig förut nämnt för nagon menniska. En gestalt, klädd i skinande hvita kläder, prydd med blommor som en brud, satt med hufvudet hvilande i handen i grätande ställning vid kaminen. Elspie hörde mitt anskri och fann mig liggande sanslös på golfvet.