Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1868, sida 4

Ton nemo. Hwarjehanda. Ett stycke röfwareroman — efter werte ligheten lomponerad och Göteborgsposten meddelad, lyder fom följer: Å egendomen T—, belägen mellan Hjo och Stöfde i Kålinds härad, infunno fig en dag i förliden wecka twenne karlar, dragande efter sig en släda, å hwilten en säck war liggande. De föreduro något skäl, hwarföre de hade swårt längre medföra säcken och anhöllo att få lemna den i förwar å egendomen till näfta morgon då de åter skulle afhemta densamma. Så dant medgafs dem, och säcken blef inställd i en förstuga. Framemot aftonen tyckte sig en piga, som passerade förbi säcken, förmärla någon rörelse i densamma och war ej fen att med llappande bjerta oms tala denna högst märtwärdiga företeelse sör husbonden. Denne, en resolverad tarl, som genast anade att något bofsträck här war å bane, försäg fig med en ffarp: laddad bösa, tillsade ett par drängar att wara honom följaktige och begaf fig derefter på upptäcktsfärd till den myftiffa säcken. Denne ftod alldeles orörlig i sin wrå och def yttre antydde ej att inne: I hället wore af någon owanligare beffaf: fenhet. Gårrsegaren wille dot hafwa full wisshet och han sporde derföre med högan röst om någon lefwande warelse funnes i säcken, och om det more eu menfts lig sådan, denne då måtte gifwa fin när: waro tilltänna, emedan i annat fall man tomme att skjuta ffarpt på säcken. Au: maningen upprepades 3 gånger utan att dock swar erhölls, skottet brann af, ett strik hördes och en klar blodström började bana sig wäg ur säcken. Den öppnades i och befanns innehålla en död karl, Bwils ) fen wid närmare undersökning wisade fig wara bewäpnad med twenne pistoler, en inif of wäldiga dimensioner samt en fwiss salpipa, allt saker wittnande om att den få i haft till en annan werld befordrade karlen ej haft de fredligaste afsigter. Gårdsegaren insag dock att flera personer woro att fånga i den fälla, de sjelfwa welat utlägga, och då natten inbrutit begaf hun fig ut, wäl bewäpnad och åtföljd af ännu ett par bewäpnade män, samt gaf en fig: nal med den hos den dödade banditen funna pipan. Trenne tarlar styndade derwid genast fram, men rönte ett emot tagande, fom de ide wäntat. De sötte undfomma och en af dem träffades mid tillfället af ett skott från förföljarne, fom fnätte honom röd till marten; de andra twå kommo dock ifrån äfwentyret. En icke få litet anmärkningswärd anerkdot berättas från Stockholm: Läsaren tan icke ännu hafwa förglömt fru Carlens s. k. fattigbazar och den aut: tion, hwarwid slurförsåljningen å de utz ställda warorna egde rum Dagen före auttionen inställe sig på morgonen hos hr Uddman, som, jemte herrar Hedin och Jolin, åtagit sig att mid tidfället föra klubban, en ofänd person. Mannen uppgaaf fitt namn och fin bo stad i Hufmudftaden, åfwensom att han war någon homme daffaires för ett amerisanskt bolag, Gud wet hwiltet. Härefter förtlarade han, att han äfwen för sin del önskade att förära bazaren något, fom han hoppades skulle inbringa penningar åt de fattiga. — (Godt! — Jag har en liten fofterdotter, forts for mannen, eu liten föt flicka om sju år. En fosterdotter om sju är? Hwad will ni säga dermed? — Jo, att jag will skänka henne åt bagaren. — Henne? — Sag föreställer mig, att om hon, wäl och nätt tlädd, uppropades till salu fom den sista auktionsartiteln få skulle det göra god effett och flickan Stifma bra betald. Ar herru galen? -Längt derifrån! Man fan mäl alls 1