Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1868, sida 3

Article Image
gad till samma förtwiflade ställning som din — ja måhända än mera swår — är än mera osäker för fin framtida utkomst. Inom fort skola måhända alla hang ansträngningar wara fruktlösa; den ena ffulven efter ten andra skall ligvideras; penningar tunna ide anskaffas; bet trastar sig fram den ena dagen efter den andra, men flutligen är alt hopp ute. Lagens män och hang fordringgegarne taga hans tillgångar om hand. Wännerna förfminna som agnar för minden, och med familj är han utkastad på gatan, men märk! med andra wanor och ej fällan med mindre krafter till förwärf än du måhända ännu eger, Nu begynner du tänkta ret fer förfärs ligt swårt ut, att allt detta elände mår ste hafwa några orsaker; ty vet har funs nat wara swårt äfwen förr, men ide få tryckande, få bedröfligt fom nu. Ja! du har allt rätt i vina funderingar — det är allt så — och orsater dertill måste naturligtwis finnas. Så är ret ock, men de största orsakerna stå likwäl törs hända öfwer din förmåga att fatta; men bet finnes och andra skäl mera till hands och fom äfwen du bör funna inse. Under många år bar du, dina medlikar och högre stående få hela raden uppåt, tyckt att kaffet smakat allt bättre, att bet warit beqwämare att föpa fina Här der än att genom flit i hemmet åftadtomma dessa; trott att ret fom bländat ögat warit vet förnämfta och bästa, ehuru du borde weta att ffenet oftast bedrager; att ret föpta bomullslinnet warit bättre än du kunnat åstartomma det sjelf ger nom att söka af cin husbonde erhålla en liten jordfläck att beså med linfrö och derigenom nenom flit åstadkomma fyllande af ett behof, hwarför vu nu utbetalar penningar. Huru wälgörande hade det ide warit att nu ega i behåll ve fontanter fom få oförmärkt smugit sig ifrån dig. Huru sungt skulle det icke kånnts att kunna af eget förwärf hafwa något att taga, och hwilken sällhet att kunna mätta de dina om ock ragens förtjenst icke står tillbuds. Men jag hör dig fråga hwarför just du klandras för osparsamhet, då du ans fer rig ha endast de nörwåndiga behofwen tilljredsställta genom ditt arbete — rå teremot de anrra samhällsklasserna hafwa mångdubbla inkomster och ändock lefwa opp dessa och än mera. Deruti fan du mäl, oc till någon del hafwa rätt, men en vilgdalerå-fedel unver månaten eller få skukle wäl oc tu under helsans tid kunnat unranskjuta till sparbantsboken och ven wore ju god att ha i nödens stund. Men om sparsamheten tan åftadtoms ma mydet, få är idogheten dess broder af ide mindre wärde. Ar bet dåfåfär kert att ide du och dina kamrater ges nom iakttagande of omtanke och flit, warsamt förfarande med husbondeng redftaper, påpassligbet och redlighet i att lemna ett arbete motswarante te intomster eder lemnats, skolat spara både er och ben fom berert er werksamhet månget bekymmer och deremot åstadkommit öm sesitig wälwilja oc wälmäna Wi tala ej om ett slafwiskt och trälaktigt tjenande och arbete, utan wi mena ett klokt bes gagnande af de krafter ni ega och utan öfweransträngning. Det framfarna fan dock ide återgöras; men wi hafwa welat lemna en liten erinran derom, att äfwen —.

20 mars 1868, sida 3

Thumbnail