skall taga emot er kärlek och er rikedom. Han smålog och sade: Jag tycker att ni är vacker och förståndig; jag värderar er karakter; jag har rikdom nog för oss båda, och jag har beslutat tvinga er att älska migy. Det är troligt att ni skall tvinga mig att hata er sade jag, retad af hans kalla lugn. Detta svar förbittrade honom och han började tala i en annan ton. En rodnad af vrede steg upp i hans ansigte, och han kastade en mörk blick omkring sig, under det han i gt längt tal meddelade mig hvarför miå far hade gått in på det vilkor som han hade uppställt. (Forts.)