Norrländska Korrespondenten – 13 mars 1868, sida 3

Något om superi. Att swenska nationen, jemförd med flere andra folk, är något mer än tillbörligt benägen för dryckenskap, lärer wäl fwårligen med all wår nationalstolthet funna förnekas. Att denna fallenhet nu en lång tid bortåt haft fin goda näring i de goda tider wi genomlefwat, är också en fanning, ty det är juft de goda ti: derna, få önskwärda de för hela landet annars äro, hwillas tillgångar mifzsbrnukats oc sålunda motwerkat den större nykterhet, fom upphörandet af fusbehofsbränning tillika med fördyrandet af fyrit: warorna annars otwifwelaktigt skulle åftadkommit. Att det tidskifte med sina höga dagspenningar och billiga lifsmedelspris fer, fom wi nyligen genomlefwat, warit en gyllene tid för de arbetande klasserna, det fer man nn efteråt, då deremot de woro högst få fom erlände det medan den goda tiden warade. Man ger ide aft på solen få länge den skiner, men stymmes hon af dystra moln, då börjar man tänka på, att man werkligen lefwat i solsken. Nu är den ekonomiska luften lita mulen, snöblandad och stormig, som den yttre naturen wisat fig denna min: ter, och det finnes näppeligen någon folk klass af något land i hela Europa, på hwiltket wälmaltssolen för närwarande lyser. J sielfwa Kanaanslandet Mord amerika, dit alla obelåtna wända sina längtande blickar, och der man tror, att guldet wåäxer fom potatis, äfwen der har wälmågans sol gått ner, och fom det fyr nes sjunkit djupare, än annorstädes. Det är dock intet ondt, fom ej har något godt med fia, säger ordspråket, och det goda, fom åtföljer den hårda tid, i bwilfen wi nu lefwa, är sparsamhet och förminskning af det oförnuftiga superi, fom wanhedrade swenska namnet, hbwar: till äfwen hör någon indragning i det öfwerdådiga taffedrickandet, fom årligen drog silfret ur mår ritsbank, när allt hwad wi kunde sälja till utlänningen icke förslog. Skall då lexan, som wäcker oss till fans, wara få sträng, fom misswert och nödär med allt fitt elände? Det ser få ut, och wisst är, att en större nytterhet nu inträdt, än fom funnits hos of på snart sagdt en hel mansådder. Orsafen ligger i den dyra waran och briften på mynt; det fordras nu ett djupt tag i den tunna fickan, för att få fig en tår. Det war andra tider för några oc) 20 år sedan, då bränwinet war nere ända till 24 skilling pr kanna. Också