Norrländska Korrespondenten – 13 mars 1868, sida 3

(Jnsändt.) Enighet och kapten Burman. De som woro närwarande uti Sköns kyrka frågoragen (söndagen den I denz neg) blefwo säkerligen ide litet öfwerraskade, icke allenast öfwer den allmänna enigbet som förspordes uti att begära dotter Håäkansson till fjerde profpredis fant, utan äfwen af herr kapten Burz mans opåtallare och såsom mig synes, om ide just olagliga, dock ide på fin plats warande, minst sagdt twetydiga uppträdande. — Det är så sällan man fär höra en så sammanstämmande tanke och åsigt inom blott en kommun mycket mindre inom ett helt pastorat, så att det gör en werkligen godt i själen att erfara det enighet och samdrägt folken emellan änuu förefinnag. Den förewarande jrås gan är af den wigt att den bör af en hwar walberättigad ide med likgiltighet öfwerlemnas åt slumpen, godtycket och egennyttiga beräkningar, ty det ären sak som icke kan göras om när som helst; utan bör hwar och en, enligt fin öfver: tygelse, utan att låta inwerka på sig af någon annan, äfwen om det wore en fås ban, fom under wäl malda och wackra ordalag få mycket bättre fan dölja en dalig bewekelsegrund. Sköns paftoratsboer ega wisserligen ide owilkorlig rättighet att sjelfwa tillsätta sin pastor; men det är dock hopp att kongl. maj:t wid utnämningen rättar sig efter dem, om en så obetingad och wacker enighet under waldagen gör fia gällande fom wid ofwannämnde frågodag. — Då lagen tillåter de wällande att falla 4:de prof: predifant, få förbinrer hon dem wisfers ligen ide — åtminstone mig weterligt att på något fätt förebära någon ursått derför hos de redan åhörde profpres sterna. Hwarföre då, min kära kapten B., framkomma med sårana urffulvans den och förklaranden, som att de redan åhörde profpresterna woro fullkomligen efter de wäljandes önskningar, då genom kallandet af 4:de profprest en sådan tanke, war fullkomligen bestridd, och uppgifwa såsom skäl för Håkanssons kallande bhuf: .t