Norrländska Korrespondenten – 6 mars 1868, sida 4

ton. — Hwem skall begrafwas här frågade jag wid förbigåendet: blott ett barn, war hans likgiltiga swar. Blott ett barn, tänkte jag och fort satte min wäg, blott ett barn. Gamle man, huru litet känner du, fom få lugnt uttalar dessa trenne ord den betydelse de funna innebära. Du met ide huru en moders hjerta derwid kan wara till mods. Du har icke hwarje afton lagt det lilla guldlockiga hufwudet på sin kudde, och känt dess lilla sammetshand hwila på ditt bröst, då du inslumrade; den första blicken af det uppwaknande ssjälslifwet har du icke heller från dess klara ögon emottagit; har ickck i det lilla ansigtet forskat efter tära drag och med förtjusning upptäckt dem, En enfas tröstlösa tårar har du ide utgjutit på den spåde faderlöses Hufwud fom ännu ide förstod sin förlust, och ditt sorgbundna hjerta har icke blifwit lifwadt till nytt mod och förtröstan wid ljudet af hans barnsliga stämma. Du har icke kämpat den hårda striden med lifwets nödtorft, på det att din älskling ingenting skulle fattas; har ej för hans skull lidit brist på det nödwändigaste och i hans kärleksfulla joller funnit en rik ersättning för de största uppoffringar och försatelser. Jcke heller har du egt hoppet att dina wacklande steg på ålderdos mens dagar skulle stödjas af hans kraftiga hand, och hans kllara blick då skulle bli en ledstjerna för din förswagade syn. Du wet kanhända icke hwad det will säga att endast ega ett föremål i werlden att älska; kan således icke ana en moders känsla, då sjukdomen kom, ögat blef matt, hufwud och händer feberheta, och med hwilket outtröttligt tålamod hon dag och natt skötte den lidande, bar honom på fina armar, lade fin hand på det flappande hjertat, den brännande pannan, för att lugna och kyla, OM då slutligen allt Hopp förswann och hon hörde det sista ropet om hjelp, en hjelp fom hon med offret af sitt lif ej kunde gifwa honom, ide wet du hwad hon då kände! OM då han sedermera utandades sin sista suck mid hennes bröst, fan du ej ana moders: hjertats smärta och de fönderflitande qwal, med hwilka hon ser liklistan tillslutas öfwer den lille då man skall bringa honom till det tysta hwilorum, du för honom beredt. Du gamle man! allt detta fon du ide fatta och wäl dig att du det inte fan; din sysssla skulle då blifwa dig för swår. Förstode du allt detta ffulle du aldrig föga: Blott ett barn.