Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1868, sida 4

Den fångne anden bröt sin ban Och sköljde, som en ocean Af ljus, den vida verld. Du lilla dvärg, du grå metall, Som tycktes född till slaf. Hur har du frigjort verlden all? Hur har du blifvit jättars fall Och tankens vandringsstaf? Det var för att din första bragd Var evighetens ord; Det var för att du oförsagd Den grund har murat, som är lagd För himmel och för jord. Så mura, mura oförskräckt På samma grundval än, Och när du hvarje boja bräckt Och fri är menskors hela slägt, — Smält hop till bly igen!