Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1868, sida 3

— Norrbottenskuriren yttrar: Att ritsförsamlingens uppmärksamhet kommer att rigtas på Norrland och dess framtid, är sannolikt. Olyckan sjelf uppträder, fom det mältaligafte ombudet, och skall wisserligen utwerka hwad werkas kan. Till en början skall man forska efter ros ten till det ständigt återkommande eläns tet och sedan föfa utfinna te merel, bware igenom detta för framtiden må untiir kas. Här finnas dolda få många frön till ett bättre, att de uppoffringar böra anses för obetydliga, fom med deras upps tagande äro förenade, Det är ide gerna möjligt, att ju ej namnet Gellimara fommer att mer än en gång uttalas wid detta års riksmöte. Man eger rättighet att önska ej blott räkenskap, utan äfwen valuta för de till Luleself8 kanalisering och projekterade jernwägsanläggningar utlånta ftatgmerdlen. Fordringsegaren är gifwen, men hwar är gäldenären? Hwar hang bypothek? Hwar hang egendom? Se der en eqvation med en betant och trenne obefanta! — Bäst wore och för landet för: månligast, om staten sjelf tunde öfmer: taga, fortsätta och fullända det stora fö retaget. Att det öfwerstiger indivirens kraft, hafwa wi flerfaldiga gånger sett, men för en hel stat är det icke gigantisti. Öfwertagandet deraf wore först och jrämst det enda möjliga sättet för kronan att göra sig skadeslös, widare en fullkomlig garanti för ideens jörwerkligande och fluts ligen en wälsignelse för Norrbotten, att ide nämna den oberäkneliga winsten i all framtid för hela fosterlandet. Man har talat om en allmän nationalsubskription för äntamålets winnanre. Gelliwara skulle blifwa likasom en sparbank, hwari litet hwar insatte sitt öfwerflöd. Ja, nog är metallwärdet mångdubbelt motswarigt de rikligaste insatser; men adminijtrationen skulle blifwa få dyr, kontrollen få swår och enhetösprincipen få lös, att byggnaden möjligenskulle sammanstörta; och denna explosion skulle spränga, som genom ett elektriskt nät, genom hela Swerige. De små aktierna kunde mid: serligen gå och gälla, sasom andra serlar; men — ja, wi hänwija blott tillhilftorien om baron Görtz och hans mynt. teden! — Staten är här den ende ride daren. Detta må 1868 års riksdagsmän befinna. — K. kommerskollegium fäster jmwenffafartygsbefälhafwares upmärksamhet på udd: wändigheten att wid fraktafslutningar på ön Sardinien betinga fralten betalbar i klingande mynt, emedan befälhafwarne i annat fall äro skyldiga att emottaga betalning i twångsedlar, på hwilka wid utwexling mot klingande mynt en förluft göres af tolf a tretton procent. — Strandadt fartyg. I Westerw. Wbld läses: Den 18 December i vag: ningen, under swår storm och suöyra, fom vå rasat ett helt dygn, inkom till Jdö jakten Lucina, förd af M. Lund: wall, destinerad från Kronstadt till hemorten Oskarshamn, med last af råge mjöl. Fartyget såwäl fom segel och rigg, war alldeles öfwerisadt och utgjorde en enda isklump; rodret war fastfruset, så att fartyget ej styrde, och fartyget kunde ide längre reda fig i sjön eller man: övreras, till följd af den swåra istyngden. I detta förtwiflade läge indref fartyget mellan brott och bränningar ostwart om Jdö, hwarest detsamma törnade mot en