Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1868, sida 2

samhållet tillsålle till arbetssörtjenst och daaligt bröd. Om denna inwigning, måhända ett af de högtidligaste tillfällen staden bewittnat, må här korteligen anföras: Efter en af feftfomiten utfärdad inbjudning till allmänheten att wid detta tillfälle närwara, hade kl. 12 på dagen i hotellets feftivitetg-fal samlats en menniskomassa af alla åldrar och wilkor. Salen, fom utan gensägelse är en af de största i norra Swerige, war ända til trängsel uppfylld af folk. På ber stämd timma uppspelades från orchestern en festmarsch, efter hwars flut ftadsfullmägtiges ordförande, rektor Berggren intog talarestolen. När denne man yttrar fig offentligt, lyssnar en hwar med uppmärksamhet till hang ord; ty der ligger wanligen i hang yttranden någonting reelt. Så äfwen nu. Efter en historik öfwer stadens öden od) utweckling, hwilken wi för det närwarande icke äro i tillfälle att återgifwa, men den wi likwäl hoppas framdeles kunna förelägga wåra läsare, öfwergick talaren till hufwudändamålet för dagens festliga firande och förklarade det nya ftadehuset öppnart för fina särskilda bejftämr melser. Wi skulle i denna öfwersigt af höpe tidligheterna göra oss skyldiga till en stor faute, om wi med tystnad förbi ginge den musik, fom förhöjde ftundeng effekt. Under rirettör Flagges taktpinne och bepröfwade ledning hare samlat fig. alt hwad staden och närmaste landgorten egde bäst af musikuliskt folk. Feft marschen ur Oberon fom började, feprau-fören ur 7Den Stumma fom fortsatte och kröningsmarschen ur Pro: feten, fom afslutade ven musikaliska ufdelningen, utfördes alla på ett sätt, fom wittnar om den hedrande frånds punkt, bwarpå denna branche af skön konst härstädes befinner sig. Den för sopran kören särskildt författare texten lyder sålunda: Algode fader, fom fer från det Höga, Kärletsjullt ned till båd menniskor oc lond, Skåda wårt werk med ett saderligt öga, Hägne wår byggnad Din styddande hand. Må de domslut, som här maste fällas mot bröder, Ej träffa bi indwis, jom spjutet al Oder, Men rättwisans jadla högt lya kring bygden, Och mana en hmwar till det rätta och dygden. Polstjernan til som från willande wåg, Eeglarn i hamn för från irrande tåg. Ma wåra hjertan af andakt nu rörgs, Må wåra böner af Allfader höras. Och dermed war första atlen af dar gens högtidligheter afslutad. Andra akten eller den s. k. feftbalen, hwilken föregicks af en underdånig skål för h. nt tonungen, föreslagen i wWärdiga ordalag af t. f. boramältaren af San: deberg, företedde en i ordets fulla mening lysande anblick. Eleganta toiletter i ten starkaste belysning rivaliserade med hwarandra; den burtiga musiken genljudare i festsalen och derintill gränsande sidorum och under inflytelsen of den lärde tigaste sinnesstämning tillbragtes afto: nens timmar i den nya belgvapsftugan, den wi uppriktigt önska all lyda och wälgång, under förhoppning att de allwarliga wärf der utföras måtte blifma ledda endast af plitttrogna och rättskaffens män. På detta wiset adlas vet dyrbara stadshufet till någonting mera än ett palats för nöjen och beqwämlighet.