Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1868, sida 2

ligen hafva återkommit från Stockholm, der han genomgått sin examen vid kongl. general-landtmäteri-kontoret, nu befann sig ute på sommar-arbete i denna by. Arbetet för dagen var slut och, i anseende till vägens längd till byn, hade han med sina handtlangare tidigt begifvit sig på hemvägen. Denna väg gick genom de nyligen uppbrutna egorna till den aflägsna skogshyddan. — Nej se här — yttrade han vid åsynen af den idylliskt belägna lilla gården — hvem bor här? — Hå! vet int inschönern att en Uno bor hänan? — sporde honom en bonddräng, alldeles förvånad att det i hela vida verlden fanns en menniska som ej kände en Unoo. — Hur skall jag veta det? Jag har ju nyss kommit hit. Hvad är då Uno för en? — Ja si den som visste dä . . . dä ä en besynanelig en dä, må inschönern tro. — Hur så? — Ja dom tähla sa möttje tok tal folke — dä ä int värdt tro tjJugendelen heller. — Nå hvad pratar folket då? — Ja dä ä nog skamligt te säje ... — Ånej, säg du! hvad pratar folket om Uno? — Joo ... dom säg att han ä