Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1868, sida 2

en tocke dän obelisk, som dom säg tå . . — En obelisk? ? ... — Ja en obelisk? — Ja. — Hvad vill det säga? — Jo ... en tocke dän en som ä jussom en obelisk, som fär kring alla berga och backan å tar blomstra, och ibland så står han på högste bergklintan och har ett papperi fingra och kikar omkring skojen och så tar han blyalhnspenna si ock så skrif ban på pappere och då blir dä roser, som ska vära ohyjelig grenn ... Men hä ä nog synd om kärn, för si han ska vära liksom lite åtabak tå säg .-.— Åtabak? — Ja si han å liksom käsätt tå säg... — Har du sett honom? — Ja vassare. Han stog här hähnan på Kopparkaölen härom dan och skref på e fint papper å så synten mäg lappen å byn var säg så gårande lik att ... — Aha .. han är artist? — Ja jag kan int säje så styggt . men nage på ist varä. -Nå, har han bott här länge? — I fem år i rappe— Ensam? — Nej han ha käringa å jenta å ... — Har han arbetat opp den här jordtrakten?