Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1868, sida 3

— Tre år i mormonlandet. Ystads Tung. läses: Många hafwa de vars ningar warit, fom i den bästa afsigt oh från särskilda håll utgått, för att behöfwa den lättrogna follmassan lusten att utwandra till Amerika, Kalifornien och tanske företrädeswis till det för 20 år tillvafå af mormonerna grundade Iya IJerufalem eller Rion. Dessa warningar hafwa litwäl ej förmått att tillintetgöra utwandringslusten, fom ännu griper oms kring fig på flera håll och relativt taget ide minst i Skandinavien. Ett nytt och dertill alldeles färskt exempel på wådan af att utan widare betänfande utflytta till nya werlden lemnas allmänheten i ettarbete om 200 sidor, hwillet i dessa dagar lemnat pressen och är betitladt: Tre år i mormonlandet. Det erbjuder ganska mycket af intresse genom en mängd på res na fatta grundade meddelanden efter iatt tagelser, fom författaren i egen person på stället gjort. Han stildrar derjemte fin egen och fin familjs ställning bland mor monerna, huru hans hustru, fom han medförde från Swerige, mot hans wilja öfwergått till mormonismen, öswergifwit honom och ingått nytt ättenskap, hurn hans twänne döttrar och hans lilla lösegendom blifwit af mormoner med wåld bortröfwade, och slutligen furu hans enda förhoppningsfsulla fon om 17 ar, lwitten i lithet med sadren ej blifwit någon affälling, under sistlidna sommar dödats af indianer. Den man, som genomgatt få många hårda pröfningar i ett frem mande land, der han hoppades förskaffa åt fig och fin familj det bröd och den obe roende ställning, fom torfwan i den gam la werlden ej tycktes wilja ftänta honom, är en s. d. landthandlare och) handtmwertare wid namn Bourtersson född på Marswinsholm år 1825 och bosatt hos en anhörig i Hylteberga inom Sturups socken af Wemmenhögs härad, der han, efter hemkomsten till jäderneslandet, ned: slrifwit ifrågawarande ardete, fom wi härmed rekommendera till alla deras begrundande, hwilla i fin otunnighet sörestalla sig, att mormonernas egentliga hem är den bästa fläck på jorden och att deras olycksbringande lära är den enda faliggörande. -Kommg Faku. MNatol Mercury, en i Sydafrita uttommande tidning, meddelar bland fina personalnotiser, att konung Fatu af Amaponta. Englands mangåriga och trogna bunrsjörwandt, aflidit den 29 Oltober, just fom han stulle till att taga fig en pris snus. Hand död tiuffrinmes af kaffrerna frem mande inflytande, emedvan lan war en för stor höfding att funna dö.7 Tre män dödades genast, miftäntta att hafwa förhexat honom, och dessutom wäntas ett stort blocbad, emedan laffrerna anse att det ide wore passande för en stor höfring att dö ensam. Till forgceremonierna i anledning af dötsfallet hörde, att männen skulle i 4 vagar och qwinnorna i 3 afhålla, sig från alt förtärande af mjölt. Afwen jorrarbetet war iuftällot för 4 dagar. — Siinefloden i Frankrite är från och med den 4 d:s så starkt tilljrusen, att Parisarna kunna gå öfwer densamma, hwiltet ide warit händelsen på de sista 21 ären. På detta århundrate har Seine biett 7 wintrar warit tillfrusen, nemligen 1810, 1811, 1812, 1814, 1820, 1829 och 1846. — gHin3:3thhhh: W SE