Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1868, sida 2

wa skedt genom brådskillnad, eller af hastigt mod timadt dråp. — Undsättning till Jemtland. Jbland de fartyg, fom skulle föra undjättningess spanmål til de nörlivande i norra or: terna, war äfwen ett, benämdt Juliana Elifabeth, fördt af skepparen Sandin, fom den 10 sistlidne November afseglade från Aarhus i Danmark med fpanmålslast, assurerad till 20,000 rer. Nämnda fartyg har ännu ide framfommit till destinationsorten och ej heller på annat sätt afhörts, hwarför man måste antaga, att detsamma förolyckats. Lasten war ämnad att försändas till Jemtland. Då assuranssumman ej för lyftas förr än fer månader efter fartygets afgång från lastningsorten, har kfonungeng befallningghafwande i nyssnämnda län anhållit, att en mot assuransbeloppet swarande summa måtte ställas till dess disposition mot framdeles redowisningsskyldighet. Lifaletes har samma myndighet anhåls lit om ett förskottsanslag af 6,000 rer, swarande mot wärdet of ett parti mjöl, fom i anseende till förhinder för dess sändning från Stockholm måst ver upp: läggas, hwilken summa skulle till ftatskontoret återbetalas, få snart mjölpartiet hunnit der försäljas. Till dessa framställningar har k. m:t lemnat sitt bifall och) anbefallt ftatstons toret att till Jemtland öfwersända 26,000 ror mot ersättning, fom af k. m:ts ber fallningshafwande bör statskontoret tillhundahållas, dels få snart det der i ftar den upplagda mjölpartiet hunnit förfäls jag, och dels ifall omförmälda fartyg finnes werkligen wara förolyckart, få snart belöpande assuranssumman för dess ifrågawarande last fått uppbäras eller, i annat fall, få snart samma last hun nit i penningar förwandlas. — Markegångspriserna. J Ö. C. läses Jöljande, berörande ett ämne af den största wigt: Man talar om många wigtiga, ja nörwändiga reformer, fom föreligga riksdagen. Det ar sannt, att antalet är ej ringa, och rifgdagen skall twifwelsutan få fullt upp att göra, för så widt ren allwarligt, bwad man ej tan betwifla, tager tillhopa med hwad fom föreligger. Allt hitintills hafwa wi voc ide hört någon enda röjt höja fig för en genomgripande reform i en fråga, fom litwäl i närwarande stund ej fan annat än tränga fig på något hwar. Frågan gäller grunten, hwarefter en ganska stor del af statens löner utgå och hwarefter tronooch troligtwis flertalet kyrloarrenden, för att ej tala om alla enffilva sårana, beräknas. Som det nu är, ligga te prifer, fom mid markegånggsättningen bestämmas, till grund derför. Men hwad grund följer vå martegånga: sättningen? Jngen annan än måttet af ärets skörd, bland annat på så sätt, att ju klenare jordbrukets afkastning är, desto högre blifwa prifserna. Men ju klenare afkastningen är, desto fattigare är äfwen jorrbrutet, landet. Följten blifwer alltså den, att ju beklagliaare den belägenhet är, hwari landets moder. näring, befinner sig, den närina, hwaraf landets affärsställnina företräreswis be: ror, desto mera tryckas och betungas alla de, fom hafwa räntor och arrenden in natura att inlösa. Sjelfwa markegånas sättningen blifwer följaktligen en, — under sådana förhållanden — ytterligare tyngd på ven redan af sjeljwa mifmwär——