Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1868, sida 2

musikens toner, det är en herrlig musik, som nu spelas ur Trollflöjten. — My dear! — du misstager dig alldeles! svarade damen med det linfärgade håret — det är musik af Verdi! Hans durchlaut hörde ej, — hvarföre furstionan ropade i hans öra: Verdi! — — Tycker ers durchlaut om Verdis musik? frågade Montigny. — Mycket! — svarade furstinnan, min gemål har ett utmärkt kapell. Om pi kommer till slottet Stauff, skall ni få höra Verdis kompositioner utföras på ett annat sätt. Samtalet fortsattes en stund förtroligare och tystare emellan Montigny och furstinnan och under det sällskapet språkade i ett fullständigt chaos och Montignys ansigte antog ett alltmera segrande uttryck, kastade Stefanie på honom och furstinnan sina ljungande blickar. Grefve Henrik förstod nu allt: hon var svartsjuk på furstinnan. Efter deserten bröt sällskapet upp och spridde sig i slottets omgifning. Grefve Henrik följde sin hustru med sin blick och såg henne sväfva förbi Montigny, i det hon yttrade något till honom, Edgar svarade skrattande och Henrik förstod att det gällde furstinnan, men han fann Stefanie oförsonlig gående från honom. Montigny följde henne, såsom det ville synas, med dy