Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1868, sida 2

Lösdrifwaren Carl Johan Ljungcrantz från Ystar, hwilten här en längre tid sig uppehållit, hade of starsfiskalen häftats, för olofligt tilarepp af med. Han nekade till angifwelsen. Målet upp: skjöts till nästa måndag. Ljungerantz återfördes i häktet. Arbetaren Hans Sjöströms i Högen, Timrå s:u son Johan Olof häktades i går af stadsfiskalen för stöld af kläder från drängen Westberg, samt för olof: ligt tillgrepp (genom inbrott) af en fläftskinka från arbetaren Axel Solberg. — Tjenstledighet. Under den 13 December sistl. år har k. m:t i nåder 5er wiljat postmästaren i Sundswall G. A. Göhle ett års ytterligare tjenstledighet, från och med innewarande Januari må nad räknadt. — Mördaren Crit Wiberg från Berga: sjö, hwilken sent omsider, och först efter öfwerbewisningar kunnat förmås erkänna sig hafwa före det föröfwade mordet å Hand Andersson i Fagernäs, begått ej mincre förfalsknina, medelst tillgörande of en borgensförbindelse i annan per: sons namn å 200 idr jemte 2:ne wittnen, och sig deraf begagnat, än ock öfwadt stöld af anförtrott gors — 3 fot råg, afhemtade utur Strömbacka bruks mar gazin för annan person och vem tillaripit), — tömdes ven 21:fta December af Bergsjö urtima tingg-rätt, för för: falskning, stöld och för det han i uppe fåt att döda, med berådt mod beröfwadt annan person lifwet, att i ena bot, en: ligt 14 kap:t 1 S strafflagen, för mord mista lif sitt, genom halshuggning. — YDiberg fom denna gång fom direkte ifrån Länsfängelset och blef instäld för vom: stelen, wisade fia frimorigare än de påns ger han förut warit instält ifrån Delsbo häradshätte för rätta och lät före domens afkunnande, inför domstolen jemwäl för: stå, att, om han genast fått komma till Gefle, bare han talt sanning rörande tilldbragelsen med Hans Andersson, utan någon förändring och att den första bes kännelsen wore den rätta, neml. att han, wid det Hand Anxsersson Höll Wiberg med ena hand i håret och ten andra i kragen, slog Wiberg till med yxan, och röpet skerde; att Wiberg ut Gefle hade fått en bok jom höll honom wid fonningen, men att han tillika uti cellen led mycket ondt, ty rer wore fallt och en8ligt. Att Wibera, fom under ransakningarne flere sånger kastat om, eller gjort olika berättelser om mord tilldragelsen, sådant innehålla och styrka de deröfwer bållna protekollen, hwilket förhällande äfwen Wiberg nu wirgick, och ertände med orden: ja nog fan det hända att jag sagt få, men det mar ej sant, utan det är fom jag omtalt första gången, och wille dermed likasom Äter: falla fin befännelse att hafwa gått bat: efter Hans Andersson och tilldelat honom ett horizontalt huga af yxeag mid högra tinningen straxt framom örats öfre spets, hwilken berättelse förefinnes wara den sanningsenligaste, när man dermed joms förer hunget å lilets hufwud. Det torde icke wara utan intereose omtala, att, när Wibera ten I December afförves till Gefle, fick han sällskapa med 2:ne listidefångar, de der begått mord och mordbrand; och är det likasom wille det låta begripa sig, att mördaren blifwit hugnad med, att tunna få behålla lif: wet, om blott gerningen fan tyrag hal: I