Norrländska Korrespondenten – 31 december 1868, sida 3

man kunna fördraga verldens därskaper och lyckans omvexlingar, om man icke stundom finge skratta åt dem Ack nej, vi böra gråta; hela naturen sörjer ju, hör du ej huru vinden qvider derute?) Nå ja, det är vinter nu, men om sommaren ler hela naturen; solen ler, säga skalderna, blommorna le, bäcken skrattar, faglarne sjunga glada Bellmansvisor, och Gud fader sitter sjelf, det är jag säker på, och ler deruppe i himmelen, när hans barn ha roligt på jorden. Äfven om sommaren klagar naturen, skogen suckar och bäcken gråter öfver våra synder och Gud ser i vrede på otrons barn. Det är icke saunt, det är blott de tungsinta som tycka så; om du äudå kande sjunga en Bellmansvisa för mig?9 vFy, så du talar ho oSkola vi vara otacksamma mot dem, som skänkt oss glada stunder! Det är ju så hälsosamt att skratta, det sätter blodet i omlopp och befordrar matsmältningen; det är dygdigt att skratta, ty kan man blott skratta godt åt sin ovän, så är det snart förbi mad ovänskapen; kan man skratta åt sin olycka, så är det också snart förbi med den.n I detsamma hördes ett rysligt tjut från den närbelägna skogen.