Norrländska Korrespondenten – 20 december 1867, sida 3

(Jnjändt.) Huru mår dn? eller Vihang till lonversationcr. Huru mår du? Hur får det till? iro wäl de mest mwäkhnenande och offyldiga frågor i werlden; men frågor fom oftaft giswa uppslag till en hel tonvcre sation. Konversationen är wäl ingenting ondt, nej endast ett förbrulningssystem medelst och för hwillet tiden få obemärst flyr, utan att egentligen anwändas. Den beprisade konversationen förödar tiden. Det gifwas wieserligeu tillfällen då fonverfationen kan beprifas, och då är den lyde liaast fom mest b sitter förmågan att föra en intressant lonversation. Konverfationen, såsom warante olila intressant allt efter det olila individuella intresset för olila ämnen, fon delas i två bufwude arupper, Mmiufa med afscende på intres sen äro ijrån hwarandra till natur lila surslilida som i allmänhet bestyren af och för olila kön: säledes sörefinnes en mansoch en aminnsetonverfation; den sednare såsom osta förtjent af efterrälningar må något närmare skärskådas. vångtifrån att wara någon orimlighet att träffas, för att höra hur det siär till och taga reda på nyheter, är detta någonting fom betingas af det menskliga bervendet af deltagandet; med ett ord, af det starla band af ömsesidighet, fom existerar mennislor emellan. Det är wäl ingenting ondt uti att taga wara på sin broder. om muntliga delgifwanden om en och annan, för att ide säga beta werlten, sallas att taga mwara på nå gon. — Oct är ide heller nägot ondt i det, öfwerallt om ock med få undantag, isynnerhet hos personer af lönet, re rande nyhetsbegäret — egentliga orsalen till lonversationer af ifrågawarande flag — om icke förut, salsihet och lögn wore de tre demoner fom mid akten i fråga förde llubban.