Norrländska Korrespondenten – 20 december 1867, sida 2

bestämt oss för hvarandra och att er herr fader i synnerhet på det högsta önskar denna förening.n Nej, jag glömmer visst icke detta, men jag kan aldrig lära mig första att föräldrar ega rättighet att så godtyckligt bestämma om sina barns hjertan och möjligtvis göra dem olyckliga för heia lifvet.9 IIvem talar om hjertat, min bästa fröken? Det är blott i romaner och hos folk af de lägre klasserna som detta någon gång kommer i beräkning. I verkliga lifvet och bland personer af stand ingås giftermål af helt andra bevekelsegrunder: man önskar öka sin förmövenhet man vill gifva sitt namnen större glans genom förbindelsen med en högättad och inflytelserik familj o. s. v. lljerta, kärlek, säger ni. IIvad äro da dessa i sjelfva verket? ... I min tanke intet annat än blodets häftiga svallning i ädrorna under vissa ögonblick och som sätter sig lika hastigt som perlorna i den skummande champagnebägaren.o Ni är värdig ert rykte, utropade Ulrika med afsky. Ah, jag vet, genmälte grefver, vatt jag anses som en roug af prima qvalite, en rikskurtisör, mot hvilken till och med en don Juan, en Faublas voro ena riktiga dygdemönster. Nah, jag vill icke göra mig bättre än jag i verkligheten är; jag erkänner tvärtom med