Norrländska Korrespondenten – 20 december 1867, sida 2

Sedan brandfealen, hwilka skyndsamt ankomme, uppdragits på barnhemmets byngnadsgafwel, fom flitigt spolades mer watten, war denna byaanad utöm all fara. Emerlertid hade de teri boen: te manaa pevfsonerna utflyttat allt bos bag jemte bornen; och är troliat att mycket af barnhemmet tillhöriaa effakter skarats, ja, möjligen äfwen bortfommit. Genom br Johbanssons försora ferverar Då älwen stadcus jprutor med warmt watten, och har man till ster del att tiusfhrijwa tenna Åtgärd, ren dualiahet te egte i ten starka tylan. KL oms tving 10 på aftonen war man herre öfger elten. Wisst flammade ren, om en fiten stund terejfter upp, hwilket för: anfetde till ny klämtnina i rädrbuxftics lan, emeran ftörfta veten af arhetande tlassen, uttröttat, gätt sin män; man flnmman släctes snart. Met anlednina teraj att llsäömtaren sle, 7 slaa på tteckan, motte många act ny eld utbrutit i 7:re qverteret, eller på Norrmalm, emeran ett stag flås för hwarje qvarter; men upplyft om slarfwet, aick en hwar ben fin sitt, för att hwila efter utftånret arbete. En poliskonstapel hare äfwen beamwit sig ut på nytt, och medelst en hemss trumnmina uppskrämt de förut upp: strumda stacebocerne. Sa wäl rllämtaren, jon trummaren giortes nppmärtsamma rå obehejägheten, och slutate med fin musik. Ajwen denna gång wijare fir hos ren arbetande tlassen, samma raskhet och ofertrutenhet, som mid alla sörenående eldewåcer här; och få stårer funna wäl Jramwija wackrare eldsläckningar, än de, hwilta här egt rum. Ett menniskelif piutes mid tihjäulet. Dalkarlen Kol vars Laresen från Mora hare på efter: mitcagen temmit till i en kammare uti lillu mälteribyggnaten beente personer, cs) begärt att ver få hwila, hwiltet mergajs. Lareson, hwilken lärer hafwa warit någet ylägad, bare troligen in: somnat få härtt att, ehurn försök me: telfst bultande i wäggen utanför rummet gjortes för att wäcka honom, han tod ej walnate. Hans förbränca tropp fanns bland ruinerna. En förfärlig liknöjthet hos de persener, hwilta in: laft Larsson i rummet, fom ide mid eltens början hwarken war antändt eller rötigt, och dit, utan itjsfara, hwilken som heljt kunnat ingå, ligger dem till tajt, fom hade fia betant Larssons mir stante ver, och ide gjorde försök att traneportera ut honom. Wi hafwa fatt oss bekant, att hr Dabhlin wid ätten förortat lotjen Hon Ahn till utbetommante af 25 vor, såsom uppmuntran för wisad rasthet och rå: dighet wid eltowådan i tisdags; men wi hafwa nu af trowärdiga personer jatt of uppnifwet, att om någon stulle tomma i åtanka till erhållante af belö: nuna, stulle vet i första rummet wara storstenefejaren Kölling, och i det andra, letsen Forssman, hwilken, ven förre, med lisefara, ansägs rärra barnhemmet mes telst att, vå stegen ej räckte till, han, upptlättrade på takrännan, och al Herb: man, fom flod på stegen emotteg festen, unter tet att von Abhn stod netanjore och) sirek samt hielpte til. Ferssman were såletes den, fom, efter Koluing, borde belönas, och derefter Hon Ahn. — Stölder. Den 27 i förra månaden bortsom i tamburen hos hr fabritör Lin