Norrländska Korrespondenten – 17 december 1867, sida 3

Bland de herrar, som omgåfvo fröken Uirika, utmärkte sig en ung grefve Fiaxendorff, attache vid svenska beskickningen i Paris och för närvarande hemma på permission, genom ett bildskönt yttre men med ett utsväfvande, nästan cyniskt uttryck i de vackra dragen. Hvem är er kavaljer, min fröken? yttrade grefven da en quadrille speltes upp och Ulrika kastade frågande och oroliga blickar omkring sig. Masister Lagerträd blef svaret. Jag sag honom helt nyss stå och betrakta taflan af Ehrenstrahl, hvilken min goda far skänkt mig i dag på morgonen. Sannolikt är han — —, Åh, den bokmalenb — afbröt henne grefven i föraktlig ton — osom icke vet värdera den stora lycka, som vederfares honom, och hvaraf han genom sitt mankemang gjort sig fullkomligt ovärdig. IIan har troligtvis slagit sig ned nagonstädes i trädgården och håller nu som bäst på att examinera nägon rar växt, som han råkat på. Som jag tycker der vore synd att beröfva honom detta nöje och som ett straff för hans inhonetta beteende, vågar jag föreslå att ni later den lärde herren bli der han är och i stället antager mig till er kavaljer för denna dans., (Forts.)