bättre sassa, än de fom fingo mera och ej hushäållade förständigt, och juit deri läg då en ytterligare wädkelso för dem att eftersinna, hwad en ilol hushallare yttrat: det är ej genom stora inkomster utan of små utgifter, man blir rif. Man ochöfwer alldeles ide frulta, att barnen skola blifwa giriga eller hardbjers tade. Twertom stola de jujt derigenom finna, att den, fom hushallar tott, Dude fan draga fig sjelf fram på en m lätftlig inkomst och hafwa något öfwer att bkra den sattige, som ingenting bar. ner, fom ide äro mana att sföta fina affärer ordentligt, äro alltid meft bintt ställda för att salla in i ytterligheter, när de af en eller annan anledning få mera penningar om händer, nemligen antingen till att blifwa stora stösare, i den tanke att de sått en gulogrufwa som aldrig fan tryta, eller ockja att blifwa ytterst snåla, af sarhaga att det stora beloppet annars wertligen fan tryta. Girighet är en rot till allt ondt, men sparsamhet är en dvad, fom i wårt land munera alt för litet öfwas, och dersa begge egenffaber äro få midt utskilda fom ondt och godt. Slöserict och girigheten trifwas deremot wål tillsammans; ty när slöfaren sörstört sitt eget oc ofta äfwen andras gods, blir han girig efter mera, sör att på samma sätt förslösa. Hwad bär är sagdt, utgör bwarte; några fria fån lafier efter några oförs theoricr, utan är ett belt och hullet prat: tistt rön, fom blifwit för längesedan af en eller annan tillämpudt oc befunnet leda till en god utgang, oarför det med allt släl fan relommenderas sasom nyttigt för det uppwexande sllägtets uppjostran. (lir väsning för Foliet.)